Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

När man ser hur det ser ut i New York just nu vill man bara stanna kvar i Port-au-Prince! Ett par dagar till, kanske…

/Gunilla

Vi (jag och en holländsk kollega, han som jobbar för Radio Netherlands) har hyrt en jeep, med chaufför.

Så nu drar jag till Jacmel, på Haitis sydkust. Skoj!

/Gunilla

Uppdatering av min världskarta från december. Nu finns Afrika söder om Sahara med (eller rättare sagt, jag var både _i_ och söder om Sahara).

Nästa beräknade nya land kommer tyvärr knappt att göra utslag på kartan… Honduras!

Gör en egen karta genom att klicka här.

/Gunilla

Hit åker jag ikväll. Kolla in!

/Gunilla

Jisses, mindre bloggande har man väl aldrig sett maken till. Har inget att anföra till mitt försvar, utom att jag laddar för att skriva ett låååangt nyårsbrev…på svenska och engelska.

Tillsvidare: jag har tillbringat julen i New York och mellandagarna i Rom och nyåret i Vietri + Neapel + Florens + Pisa och Paris. Och nu är jag i New York, och förbereder mig som bäst för resa till Mali.

Mali – det, ni! Kolla här var jag ska vara 12–16 januari, det blir hur häftigt som helst!!! Jag sysslar som bäst med att försöka sälja in jobb (vore lättare om inte alla redaktörer verkade vara *borta*), att ta olika typer av underliga vaccin ($260!) och skaffa visum ($100!).

Idag har jag dessutom för ovanlighetens skull sökt En Riktig Anställning. Det händer inte varje dag, så kolla genast vilket spännande jobb det kanske är frågan om: Program Officer, The Rosenkrantz Foundation och mer information om stiftelsen här.

Fast jag är såklart bara intresserad om det a) är en saftig lön och man b) slipper sitta i en cubicle c) får resa omkring i världen (på någon annans bekostnad, det är givetvis det som är min poäng med att söka).

Nu: jobb och ProTools-research, så att jag med inte alltför dåligt samvete kan gå på bio (yes, Match Point) med min Kamerunkompis Emelie ikväll! Drink och bio, that is. Columbus Circle (även research till reportage åt tidningen RES).

/Gunilla

Jag har försökt hålla igen med nya idéer till Haiti-reportage, mest eftersom vi ju fortfarande försöker sälja dem vi påbörjade i fjol och nu är här för att uppdatera.

Men förhoppningsvis “blir vi av med” åtminstone några av våra uppslag denna gång, så att vi (jag) vid nästa Haiti-besök kan sätta igång med lite nya grejer.

Och då gäller det att åka ut på vischan. Hittills har jag mest varit i Port-au-Prince/Pétionville, med turer till de två näst största städerna Gonaives och Cap Haïtien. Förvisso har jag färdats genom/över landsbygden – med flyg, jeep och tap tap-fordon – men icke gjort några reportage därifrån. Eftersom ett av Haitis absolut största problem är erosion och miljöförstöring måste just detta bli ett av mina teman då (i februari?). Därför har jag tänkt luska rätt på någon som exempelvis skulle kunna tipsa om intressanta trädplanteringsprojekt och liknande.

Så gissa vad som hände här på verandan alldeles nyss? Jo, den svenske kille som jag som hastigast blev introducerad för häromkvällen dök upp, och visade sig vara – miljökonsult för UNDP! Han är närmare bestämt svensk-algerier bosatt i Costa Rica (!) men har bott här i Haiti i cirka två år och kan enligt egen utsago det mesta om allt som handlar om miljöfrågor här, och hur det påverkar det haitiska samhället och ekonomin. Perfekt!
Inte nog med det, han ska dyka upp på samma expat-fest som jag ikväll (hos en cool danska som jobbar på World Food Programme) och har lovat att berätta allt om miljöförstöringsproblematik över drinkarna…

Jag måste alltså komma tillbaka i början av nästa år, för att ta tag i alla nya uppslag. Det finns ännu fler nya spännande Haiti-reportageidéer, som jag tyvärr inte kan berätta om offentligt utan att döda er … men en vacker dag, så!

/Gunilla

Dagens tack-men-nej-tack:

“Låter jättespännande,

men iv har dessvärre inte möjlighet att beställa.

vänl. X”

(kulturchef på morgontidning)

Tja, det var i alla fall ett snabbt svar! Det kom blott tio minuter efter att jag skickat ett utförligt synopsis om vad vi vill göra och varför detta är viktigt.

Jag är alldeles förstörd, efter att ha sett denna film: Aristide and the Endless Revolution. Aaaaaaaaaaaaaahhhhhhh. Jag tänker inte skriva här om vad den handlar om, den som är intresserad kan själv läsa mer om filmen på dess hemsida – men det handlar om så många viktiga frågor att jag inte kan fatta varför Haiti inte uppmärksammas mer i medierna. Ju mer man lär sig om La Question Aristide, desto mindre fattar man (jag).

Anyway, jag åker till Port-au-Prince på tisdag! Helt irrationellt, men så får det bli. Det vore ju bekvämare att stanna hemma, men a woman’s gotta do what a woman’s gotta do … hahaha.

Alltså: Haiti 29 november–6 december. Sedan direkt till Montreal, 6–11 december.

“Min” fotograf K som redan är på plats i Port-au-Prince skriver att risken för att bli a) kidnappad b) bestulen känns liten, och att det jobbigaste är all uppmärksamhet riktad mot honom som ensamresenär. Så jag får åka dit och bli hans body guard!

Här ett exempel på en tidning som inte bangar för att ha en resetext om Haiti. Citat:

“… as much as instability seems part of its national DNA, Haiti is an extraordinary and unforgettable destination, intense and sexy if not quite romantic, a sensory cocktail of jarring extremes.
Friends and sometimes strangers constantly ask if I’ll take them to Haiti the next time I go, and I sympathize with the spell that seems to grip them, because Haiti has an unmistakable allure, derived in part from Hollywood, Africa, voodoo, music and literature, cruelty, the primitive colors and rhythms of its folk culture, and the postapocalyptic future.”

(New York Magazine, våren 2004)

Klippt och klistrat från de senaste svars-mailen:

“Dessvärre nappar jag inte på dina idéer fast jag vet att både bilder och text var kanonbra förra gången. X-grejen har vi redan haft för några år sedan och de andra känns lite perifera. Jag är ändå glad för att du erbjöd oss dina tjänster och förr eller senare nappar jag så dont give up.”
(redaktör på fackförbundstidning)

“Troro jag måste tacka nej, vi har fullsatt fram till om med december. Kolla med utaland.”
(avdelningschef för fördjupningssidor på morgontidning)

Dessa svar kom inte till mig, utan till fotografen (som den senaste veckan jobbat med ett mycket spännande photo essay-projekt, vi hoppas att åtminstone det hamnar någonstans!).

Men, masochistisk som man är som frilans så är man mest av allt glad och tacksam för att redaktörerna alls svarar på vår alltmer desperata mail!

Läs fler citat här: Hur dummis-redaktörerna tackar nej till Haiti-reportage, del I

Det är förresten inte helt lätt att planera denna reportageresa. Dels vill ingen redaktör beställa minsta notis; än mindre stora bildreportage. Dels flyttar valdagen på sig hela tiden!
Så sent som idag ändrades den, från den 27 december till den 8 januari. Haitis svårigheter att bestämma valdatum, som naturligtvis är en del av vår story, kan man läsa mer om här:
BBC News: “Haiti poll postponed a third time”

Tala om svår planering! Meningen är att jag skulle åka på söndag, alltså i övermorgon – men det är lite svårt att boka en resa och vara borta från mitt reguljära arbete, för att det liksom bara är kul, intressant ocb news worthy att hänga i ghettona med FN:s avväpningspatruller. _Några_ inkomster och läsare vill man gärna ha isåfall.

/Gunilla
i Catskills

Några av svaren på mina mail med konkreta förslag på olika reportage från Haiti, inför det osäkra presidentvalet där den 27 december:

“Det låter ju som flera intressanta jobb, men tyvärr tillåter inte [plånboken] några beställningar i det här läget. De pengar som ändå finns måste slussas åt andra håll än Karibien.” (ekonomiredaktion på stor dagstidning)

“Nästan allt jag köper nummerplaceras direkt och jag hittar i alla fall inget nummer nu där det  skulle passa med jobb från Haiti.” (magasin)

“[Chefredaktören] tyckte att [x]-knäcket var en smula för smalt, eftersom Haiti är för osäkert för vanliga resenärer.” (annat magasin)

“Tack men vi tycker nog fortfarande att det är lite smalt. I alla fall med tanke på att den svenska publiken inte har någon chans att se det.” (kulturredaktion på stor dagstidning, om konstreportageförslag)

/Gunilla

Yeah, min kompis Yanling har börjat blogga! Kolla genast in hennes Kalifornien-travelogue med bilder här: Transplant 东拉西扯东成西就.

När jag fick för några veckor sedan fick höra att Yanling skulle åka (från Peking) till San Francisco, se bloggen, tänkte jag fara dit (från New York) men så blev det inte. Synd, för det är så kul att hänga med Yanling – vilket jag hittills “bara” gjort i New York och Stockholm.

Nå, nu har hon klarat av sådana fantastiska besöksmål som jag redan sett, som underbara Big Sur-kusten. Så då kanske vi tillsammans kan återvända och kolla in kusten i norra Kalifornien…eller om vi kanske ses i Peking härnäst, vem vet!

/Gunilla