Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Min specialitet är ju att inte specialisera mig, eller rättare sagt att specialisera mig på allt (som i alla genrer och alla ämnen och alla typer av medier). Verkar himla seriöst, eller hur?

Fine dining, immigrationspolitik, Harlemfastigheter, FN-reformer och Iranplaner i all ära. Men de närmaste dagarna ska jag pyssla med ett reportage om – håll i er nu – kamouflageutrustning. På vischan i North Carolina! Närmare bestämt i en ort vid namn Lillington.

Jag kan avslöja att jag hade vissa kommunikationssvårigheter med receptionisten när jag skulle boka rum på Lillingtons enda hotell. Han talade den mest förtjusande sydstats-rotvälska.

/Gunilla

Kära vänner,

Nu har jag stångats med mitt e-mailprogram flera dagar i rad och äntligen fått det att fungera igen. Med hjälp av supporttekniker i Stockholm och Sacramento testades allt möjligt – “settings” fram och tillbaka, rutor hit och dit, konstiga scripts, dominanta personligheter, SMTP relay personalities i olika varianter – till förbannelse.

Men sedan visade sig problemet vara betydligt enklare än så. Jag hade använt mitt gamla vanliga lösenord till min amerikanska ISP. Och hade glömt att mina flat mates – ständigt dessa flat mates – hade lyckats få det nollställt när de flyttade in i somras, och utbytt mot ett helt annat. När jag skrev in det istället så funkade plötsligt allt precis som vanligt. Äntligen. Flat mates har man fått för sina synder. (”Men det är klart att du skulle använda det lösenordet. Det skrev jag ju till dig i augusti!”, sade Sean.)

Nu kan jag inte bara kolla mail, utan även skicka! Men jag ligger präktigt efter med allt mailande, sedan åratal känns det som.

Tyvärr har jag tvingats radera mina maillådor, och har därför inget som är äldre än från den 10 januari sparat. OBS! Om du som läser detta skrev något till mig dessförinnan, och som jag borde ha svarat på men inte gjort, skicka gärna om!!!

/Gunilla

Kära vänner, äntligen fungerar mitt Skype!!!

Jag har i över ett års tid kämpat med programvaran till Skype. Det har bara inte fungerat – eller så har det fungerat, men riktigt uselt.

Nu insåg jag att det var en inställning jag hade glömt göra. Från och med idag är det fixat, och jag kan ringa. Till Sverige, gratis från verandan på hotellet här i Haiti!

Ljudet är för närvarande uselt, och när jag pratade med en kompis i Stockholm var vi tvungna att göra en paus på några sekunder efter varje mening – men det beror möjligen mest på att det är en massa moln mellan mig och Internet-satelliten.

/Gunilla

Här kommer en rar berättelse från en pressträff under FN:s toppmöte i mitten av september (från tidningen Kamera&Bild 10/2005):

Som ni ser är det jag som står och flinar där till vänster. De övriga är: TV4:s fotograf Marcus Skogström, TV4:s korrespondent Bertil Karlefors, frilansfotografen Pontus Höök, Göran Perssons pressekreterare Camilla Buzaglo och, längst till höger, andresekreteraren Martin Åberg på FN-delegationen i New York.

Precis som berättas i texten väntade vi på att Göran Persson skulle dyka upp. Jan Eliasson och Kofi Annan fanns redan på plats.
Dessutom skulle Eliassons företrädare Jean Ping från Gabon komma, liksom Perssons motsvarighet: Gabons president Omar Bongo Ondimba.
Vi var ju egentligen bara intresserade av att fotografera svenskarna + Kofi Annan, men själva “fototillfället”, som sådana här arrangemang kallas, hade kommit till stånd bara för att någon hade kläckt den briljanta idén att samla den avgående (Ping) och den tillträdande (Eliasson) ordföranden för generalförsamlingen, och så deras statschefer.

När Kofi Annan hade tagit bilden på oss hörde vi att Persson med följe kom där ute i väntrummet. Då gick alla ut, utom fotografskocken (om två personer, alltså Marcus och Pontus, kan kallas för skock) som hade riggat upp sina kameror. Jag hade naturligtvis inte riggat något alls, men var orolig att hamna i vägen för de andra om jag började knalla omkring.
Det var en aning irriterande att höra att de kostymklädda herrarna talade om en massa intressanta saker därute, där alla journalister som inte skulle fotografera satt…medan vi därinne bara hade att invänta de poserande och leende och förutsägbara handskakningsbilderna. Nå, då hade vi i alla fall alltså fått se Kofi Annan i aktion som fotograf.

Vad som däremot inte framgår av Kamera&Bilds artikel är ju hur det såg ut! Det får ni snart se här på bloggen…

/Gunilla

P S Tack till Pontus Höök som skickade artikelfilen!

…jag befinner mig kan ni hålla reda på med hjälp av denna fiffiga länk:
Var är Gunilla?

Tyvärr ser det rätt mesigt ut just nu, med ett besök i Brooklyn som enda utflykt sedan jag registrerade mig – men det blir förhoppningsvis fler röda prickar vartefter jag och datorn reser omkring.

/Gunilla

Detta visste inte jag: “Att få möjligheten att brinna under kontrollerade former är mångas stora dröm.” Nu vet ni vad ni kan ge mig i födelsedagspresent den 1 oktober 2006.

/Gunilla

I wanted to have the TV on in the background tonight - so I could watch the political debate between Swedish party leaders, while doing other things (see previous posting).

But my TV-set hasn’t worked for weeks and probably needs to be replaced. It is completely black.
I thought that it would work well today – because it did last time I watched it, last week.

Hmmm…when I think about it, that was when TV3 showed no less than four (4) episodes of Sex and the City during the same evening.

Isn’t that strange?! My TV doesn’t work, but makes an exception for when there is Sex and the City on? Perhaps it felt I really needed some doses of televised single life in Manhattan, before it went back into darkness…

/Gunilla

In much of the reporting and comments on New Orleans right now, the anarchical situation is described as if it all happened in a third-world country.

Indeed, some writers even say that it’s _worse_. (Swedish writer Peter Kadhammar says that he – when reporting from countries such as Kosovo and Iraq – has never seen corpses lying around unattended for as long as they did in New Orleans: Aftonbladet: Lämnad att dö på vägen)

I don’t have much to add as of the Louisiana disaster (yet, but wait until I get there!). That is of course a very particular and extreme scene right now.

But I have to say that the USA does have elements of being an under-developped country, something which frequently surprises me (since it is so modern in other respects).

Here’s today’s observation. Nothing to do with hurricanes. It’s about bank transfers.

I made a payment through my Swedish Internet bank (SEB). The money will be transferred into the recipient’s transfer account (a “plusgiro” account in another bank) _tomorrow_, September 4. Even though that’s a Sunday.
At least, that’s what the site said. I and my friend on the receiving end hope she can get that money through an ATM in Paris tomorrow. Or perhaps on Monday.

Then, immediately after, I paid a bill through my American Internet bank (Chase Manhattan). This was an important payment: my apartment rent.

But the site said it “could not process” this payment until _September 13_!!!

This is insane – a difference of no less than 9 days!? Somebody, please explain.

Chase never deposits directly into the recipient’s account (the European way?), they send a paper cheque_ through _regular mail_! A cheque that he or she _has to cash her/himself, by going to the bank! That’s insane, too.

They recently re-made the site, and I actually thought that would speed the process up, not the other way around. Perhaps the transfer time will be shorter in reality, only the banks won’t guarantee it in advance? One can only hope.

In any case, slow transactions really are a huge obstacle to the economic efficiency in any country, and something the USA should deal with. Immediately.

/Gunilla
in Stockholm

I just finished a 4,5 hours (!) long telephone conversation with a friend of mine who lives abroad. There were simply some things we really needed to talk about.
This is what I find most amazing with modern technology: It has become so cheap, comparatively, to stay in touch with friends in other parts of the world!
With a minute cost around SEK1 (?) this call will for sure make a bump in my phone bill. But it is indeed possible to chat with friends and have an ongoing “everyday” contact, instead of the occasional post card or – at best – annual phone call. This kind of social interaction does so much to alleviate being an expat/living in exile/move around – and to come back to where you started, without feeling like a total alien to your close friends.

/Gunilla

I hope I soon won’t have to bore you with more details from my eternal struggle with technology. Let me just say that what I wrote in the previous posting about having had my Internet fixed was sadly _not_ true, at least not then.

Some hours after the bug with _sending_ e-mail had been fixed, I disovered I could no longer _check_ them! I had to crash the office of my friend Michel again, and harrass another poor programmer. After sju sorger and åtta bedrövelser, as we say in Swedish, we _finally_ solved all problems – so now I can really send as well as check my e-mails. It hasn’t worked properly for a month!!!
I haven’t been able to work at all, so I am really lagging behind with story deadlines, story pitching, etc… Even going to New York has been severely delayed, which means I have missed the *opportunity* of going to Louisiana and report on the catastrophe there (I hope to blog more on that later). Argghhhhh!!!! What a shame for a humanitarian affairs reporter like me!

The thing we had to do to solve the bug was to write this script into the system:
x-eudora-setting:12909=plain%20cram-md5
from this Eudora support site. Hey, was that complicated, or what?! I hope a blonde like me could be forgiven for not figuring that one out on her own (it wasn’t easy for the pro-programmers, either).

Other than trouble shooting all kinds of technical problems, I have been very busy hanging out at fancy restaurants in and around Stockholm lately, such as Kafé Pladder, Lux and Riche with friends.
Today, I took my sick and poor and lonely dad to Bockholmen Hav och Restaurang. It’s fabulous, and the chicken we had and the view of sea and boats cheered us both up a lot!

And then I spent the evening playing with my cute nieces. Clara, the 2-year old, is so clever - today I taught her pretty strange words such as “fyr” (light-house) and “mullvad” (mole) because they were depicted in one of her books – and she picked them up immediately.

/Gunilla