Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Ni måste kolla in – och lyssna på – denne söte Nattens Prins. Fantastiskt!

/Gunilla

Missa inte Sigge Eklunds bildbloggande!

Dr Phil och Jenni som vill vara Mary-Kate
Tyra Banks om män med commitment phobia

Kolla, det är helt surrealistiskt!

/Gunilla

Det händer att min syster (och andra) frågar mig om vad det är som är så märkvärdigt med att bo i New York, och jag brukar bli alldeles stum.
På något sätt är det så självklart för oss som bor här varför New York är fantastiskt, att vi inte riktigt förstår att man måste motivera det… Men ska jag försöka förklara: med en mening brukar jag tala om all energi som flyger omkring i luften här, och för mig räcker det.
Tja, och så allt det självklara, som att det är världens huvudstad och att allt finns här och alla story opportunities och alla människor och att det händer så märkvärdiga saker…

Min kollega Per Bjurman – nej, vi känner inte varandra – förklarar bättre här:
Aftonbladet: “Därför är Manhattan mitt livs kärlek”

/Gunilla

Denna artikel, av barnläkaren Olle Jeppson som vårdar s k apatiska flyktingbarn på Huddinge sjukhus, borde alla läsa!
DN Kultur “Omänskligheten tränger sig på”

/Gunilla

OK, jag kunde såklart inte låta bli att göra denna karta också:

Återigen – några beklagliga luckor, såsom Arizona, Alabama och Alaska, men: jag jobbar såklart på att hela kartan ska bli röd!
Jag har låtit bli att ta med några delstater som jag färdats genom med Greyhound-buss men inte har några direkta minnen av – eller rättare sagt, inga andra minnen än bussterminalernas snabbmatsrestauranger, urban sprawl och motorvägar. (Om någon är nyfiken: det var alla delstater på östkusten som jag passerade från Miami till New York under en hemskt lång och jobbig bussresa i januari 1998.)

Gör din egen USA-karta här.

/Gunilla

Jag har varit i dessa 49 länder:

(Oops, världen är visst större än min blogg…vet inte hur man förminskar detta…)

Jag vet, det är pinsamt att jag inte varit söder om Sahara – men jag jobbar ju på det (Västafrika-resplaner i januari). Underligt att jag inte satt min fot i vare sig Portugal eller Grekland. Spansktalande Sydamerika….snart, snart. Och Indien, och Japan, och…Kazakstan, kanske!
Fast Nordkorea och Sydafrika är de länder jag helst vill åka till härnäst. Och Vietnam, såklart.

En sådan här karta blir naturligtvis löjligt missvisande. Det är tyvärr väldigt korta och mesiga besök i till exempel Kanada och Ryssland som färgat dem röda.
Men jag avstod i alla från frestelsen att kryssa i de länder som jag bara mellanlandat i med flyg (Thailand, Island, Dominikanska Republiken, Puerto Rico och Singapore).

Måla din egen karta genom att klicka här!

/Gunilla

Förutom att vara läskigt produktiv och spruta ur sig välskrivna och originella artiklar, reportage och porträtt om allt möjligt har Martin Gelin en av de mest ambitiösa bloggarna av dem jag brukar läsa (den andra måste vara Dick Erixons).

Idag har Martin skrivit om hur människor här och där använder litteratur mest som en ytlig accessoar, att läsande mest handlar om positionering och hur bokinnehav ofta är fejk.

Själv har jag med sorg konstaterat att jag på sistone nästan inte läst några böcker, mest bara underliga sajter och bloggar. Varken modern/samtida litteratur eller klassisk. Detta är inget koketteri utan något jag tänker på med en beklagande suck. Och det gäller ju inte bara böcker: Alla magasin och tidningar jag prenumererar på hamnar naturligtvis i sorgliga högar och pockar förgäves på uppmärksamhet.

Men jag läser i alla fall de där bloggarna i en härligt litterär miljö: återigen i lobbyn på Algonquin Hotel.

I The Oak Room intill övar en sångerska iförd stora papiljotter kabarénummer till levande musik! Man kanske inte riktigt är en samtida människa när man känner sig så hemma i sådana här ekpanelsförsedda miljöer, med stoppade fåtöljer, heltäckningsmattor, dämpad belysning och en klocka som slår varje kvart?

Kanske är jag en version av Tom Townsend, som Martin skriver om sålunda: “en charmig, men lite tragisk, karaktär, så desperat i sina försök att passa in i en annan värld än den han föddes till, eller var mogen för”…

/Gunilla

Klok artikel av en av Sveriges bästa reportrar, Mustafa Can:
DN Kultur: “Smutsa ner er!”
(Lite underlig rubrik, tycker jag. Texten riktar sig väl ändå till redaktörer och tidningsföretag som inte ger plats åt dem som är beredda att smutsa ner sig, inte till lata reportrar, som man skulle kunna tro av uppmaningen i rubriken.)

Är det någon som borde få utrymme för sina långa, personliga berättande reportage är det hr Can.

/Gunilla

Jag har klarat av sex stycken reportageresor/vistelser i Kina, 1999–2004. Förhoppningsvis blir det fler i framtiden. Men åhhh…så avundsjuk jag är på alla som var där för 30 år sedan, för 60 år sedan eller för den delen 250 år sedan. Det går nästan inte att föreställa sig hur mycket det landet förändrats de senaste decennierna.

Sveriges Radio har samlat inspelningar från arkiven, som ni kan ladda ner och lyssna på här! Exempelvis 20 minuter av detta, från 1939:
“Forskningsresanden Sten Bergman i det brokiga kinesiska gatuvimlet. Här trängs ”transportabla” restauranger med gatuförsäljare som säljer syrsor och gräshoppor, och i myllret skrider en och annan kamel.”

Jag får hålla till goda med något av New Yorks Chinatowns – inte så dumt det heller, fast utan kameler.

/Gao Xin Xin

Yeah, min kompis Yanling har börjat blogga! Kolla genast in hennes Kalifornien-travelogue med bilder här: Transplant 东拉西扯东成西就.

När jag fick för några veckor sedan fick höra att Yanling skulle åka (från Peking) till San Francisco, se bloggen, tänkte jag fara dit (från New York) men så blev det inte. Synd, för det är så kul att hänga med Yanling – vilket jag hittills “bara” gjort i New York och Stockholm.

Nå, nu har hon klarat av sådana fantastiska besöksmål som jag redan sett, som underbara Big Sur-kusten. Så då kanske vi tillsammans kan återvända och kolla in kusten i norra Kalifornien…eller om vi kanske ses i Peking härnäst, vem vet!

/Gunilla