Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Imorgon måste ni heja på Åsa Sandell, när hon går en match mot Laila Ali i Berlin! Jag känner henne inte, men hon är en kompis’ kompis’ kompis (och vi har mötts en gång, på typ en sakebar i New York).

Hon är en tuff tjej, kolla här bara:

Expressen: “Alis hot: “Du kommer ligga raklång”"

Expressen: “Åsa visade inte en min - hon bara njöt”

Aftonbladet: “Kulturkrocken”

I vinter flyttar Åsa Sandell till New York, och min plan sedan jag fick veta detta för en månad sedan är att hänga i boxningslokalen och i reportageform skildra hennes proffssatsning! Bra idé, va?! Nu gäller det bara att få någon redaktör att nappa (och inte påstår att de kommit på det själva)…

/Gunilla

Hjälp, hela eftermiddagen och halva kvällen försvann i en vansinnesakt à la Sancho Panza, nämligen att söka belägg på allsköns obskyra amerikanska landsortstidningars hemsidor för att visa att min kollega Karin Henriksson inte är en halvlögnerska.

Men det var det värt! Se nedan eller här. Synd att Roland Poirier Martinsson inte har en kommentarsfunktion på sin blogg.

Inte minsta kanelbak blev det, inte ens under fotbollslyssnandet, men nu ska jag försöka åstadkomma några ingefärsflarn.
Hur nu det ska gå, det funkar inte alltid så bra att baka i USA med svenska recept. Av bak-kemiska skäl.

/Gunilla

Jag hade faktiskt tänkt åka ner till någon av de två downtown-pubar som lovat att visa matchen Sverige–Kroatien idag. Men….nej.
Det regnar och jag är allmänt håglös och orkar inte företa mig ett sådant ambitiöst projekt. Dessutom kände jag plötsligt för att baka något, vilket är en smått unik handling på Manhattan.
Så nu lyssnar jag på matchen direkt i Radiosporten genom Internet. Tänk att det funkar! Mottagningen är så gott som perfekt. Det kan räcka att höra de mål som jag förutsätter kommer alldeles snart.

/Gunilla