Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Friday, April, 28, 2006

Slut på Gunillocentrism; dags för dagbok

Filed under: Bloggarnas värld

Jag testar för närvarande ett annat bloggverktyg. Välkommen hit istället!

Eftersom jag är på resande fot den närmaste månaden (Rockford, Chicago, Philadelphia, New Orleans, Alexandria, Geneve, Skopje och lite annat) kommer det inte att finnas så mycket tid att inreda den nya bloggen och fixa till kategorier och så’nt, så hav tålamod.

Jag ska dock försöka rapportera från fronten då och då – om jag lyckas komma ihåg adressen – så kolla in den nya dagboken, är ni snälla!

/Gunilla

Saturday, April, 22, 2006

Ett liv i exil – eskapism och längtan för en del, vardag för andra

Antar att ni alla redan känner till Silverfiskens blogg. Kolla in hur många kommentarer han får – och läs Oldies but Goldies, till exempel “Fyra ankor och en röv”!

Jag fascineras över att det är två så tydliga kategorier som brukar kommentera. Dels de svenskar som själva lever i exil, i Australien och annorstädes; dels de svenskar i Sverige som bara drömmer om att dra och som verkar använda en daglig dos av Silverfiskens glammiga liv som eskapism. (Well, alla förenas väl av att uppskatta hans språk, öppenhjärtighet och skojiga självdistans.)

Jag känner igen mig i det här om att vara envis, självständig och inte längta hem – och kärleken till brandstegar, ånga och tunnelbana i En why see.

Men att jobba i reklambranschen, det verkar bara vara helt bisarrt (och då ska ni veta att jag ägnade flera år av mitt liv åt att tro att det var det jag skulle göra av det)… Och att med svenska som modersmål skriva reklamtexter på engelska … jag förstår inte hur det är möjligt och är stum av beundran.

Nu ska jag ut i regnet och iväg på dinner party i Hoboken. Wish me luck (med tunnelbana och tåg)!

Wednesday, April, 19, 2006

They’ll Keep Us On Our Toes

Woohooouh…. Nu har Näringslivets Medieinstitut kommit igång med sin mediekritiska blogg – och bäva månde jag och mina kolleger.

Jag har skummat de flesta av de för närvarande 34 inläggen, och det är i regel välformulerad kritik. Inte alls så spydigt i tonen som Stockholm Spectator av samma upphovsmän – Billy McCormac och Michael Moynihan – varit, och inte så genompolitiserat som man kunde befara. (Här i USA finns mediekritiska bloggare som punktmarkerar vissa reportrar, på ett sätt som gränsar till personförföljelse, när de inte bekräftar bloggarnas politiska världsbild – se t ex Wilgoren Watch som kommenteras här.)

Kritiskt mot en medieagenda som ibland – kanske oreflekterat – enbart bygger på partsinlagor, japp. Det är NMI:s blogg. Bra! (Exemplen med artiklar om corporate social responsibility är tydliga, som detta; eller så kanske jag fastnar för dem bara för att jag tycker mig kunna det ämnet någorlunda /och håller med om att medierna inte alltid fattar att fattiga länders alternativ till sweat shops ofta är värre/.)
För det mesta är det kritik som drabbar slarv, okritiska förhållningssätt till intervjupersoner, missvisande urval av fakta. Alltså dålig journalistik. (Inte ens stackars praktikanter slipper undan: “DN-praktikanten och Greenpeace”.)

Visst präglas inläggen av att avsändaren är Timbro. Men det bör som Olle Lidbom skriver trigga till fler insatser på området: Vassa eggen: “Även en vakthund behöver en vakthund”.

Några invändningar: det är lite bökigt att hela tiden behöva klicka på “läs mer” istället för att scrolla. Kanske vore det bra med kommentar-funktionen påslagen, och med en skribent-byline till varje text. Och det finns såklart inlägg som jag tycker är väl gnälliga, som detta. (Hey, inte kan man väl förvänta sig att en kvällstidning som rewritar en annan dito ska gå in på olika varianter av Genève-konventionen – sorry, men ni får vara mycket glada att Aftonbladet alls nämnde Genève-konventionen.)

Ja, jag kommer säkert att reta mig på ett antal inlägg framöver, och visst vore det hemskt om journalister börjar anpassa sig til en Timbro-agenda för att slippa schavottera.

Men det relativt sakliga tonläget bådar gott. Det ska bli intressant att se om kritiken får genomslag, och hur de av mina kolleger som granskas reagerar.

Min erfarenhet är att de inte alls gillar sådant här! Mediekritiska bloggare uppfattas som stingsliga petimätrar (och/eller högergalningar). Journalisterna tycker också att det inte är någon idé att gå i svaromål, eftersom “man ändå aldrig kan få rätt mot en bloggare”. (En klok synpunkt som en USA-kollega hade är att bloggarna ibland tycks utgå från att journalister har en politisk agenda, som de själva – men vi är ju i första hand ute efter “bra stories” och inte efter att leka ledarskribenter, liksom.)

Själv rör jag mig ju gärna i bloggosfären, hehe, och min erfarenhet är att bloggare/mediekritiker oftast uppskattar och tar till sig ursäkter och förklaringar. Om man har några. Har man inga ska man vara tacksam för att någon orkar rätta till ens slarv och tillkortakommanden.

Och jag vet åtminstone en kollega här i New York (nej, jag tänker inte avslöja vem, som alla mediekritiker vet håller vi i detta skrå varandra om ryggen utåt) som sagt att han/hon blivit mycket mer mån om att vara noggrann med fakta i sina alster, sedan Stockholm Spectator dök upp på scenen häromåret…

/Gunilla

P S Apropå en fråga jag fick: Det är inte jag som skrivit denna text.

Friday, February, 24, 2006

“Ettrig mediepolitisk bloggare”, moi?!

Filed under: Bloggarnas värld

Mer procrastination: Dagens mest bisarra bloggupplevelse för mig var inte att läsa alla för- och emot-inlägg i Elitgate-debatten – utan att upptäcka att jag alls figurerar i samma bloggning som [TV-serien] Vita huset – än mer att jag ska ha gett Kjell Häglund en “nära-Josh-Lyman-upplevelse”.

Läs mer på Weird Science 21/2. (Det tar ett tag innan jag kommer in i bilden, jag förstår om ni tror att ni kommit fel först.)

Ja, mycket ska man läsa innan öronen faller av, eller vad det heter…

Nå, roligt att Kjell skriver – i kommentarerna – att han “uppskattar Gunilla Kinn som skribent och bloggare”, för det är nog en kräsen läsare, det. Och duktig skribent (och på gott och ont en krävande redaktör, skulle jag gissa – men som OBS! betalar “standardarvoden i marknadens högre spann”! så nu vet ni det).

/Gunilla

En elitist försvarar sig

Kolla så många kommentarer om Elit som finns på Sigges blogg!

Om det finns någon därute som fortfarande orkar läsa Elitgates-texter kan jag rekommendera [listmedlemmen] Oscar Swartz’ utläggningar här. De ger lite perspektiv på de mest tveksamma Alexander Bard-formuleringarna.

Nu ska jag städa skrivbordet, sedan skriva klart min krönika om lyxkonsumtion och sedan börja på ett finfint reportage om avväpningsåtgärder i Haiti.

Alla dessa mediedebatter – och det är ju alltid någon som pågår – blir bara procrastination för mig, inte bra. Och på söndag kan jag skylla på ishockey.

/Gunilla

Thursday, February, 23, 2006

Tillbaka i cyber-Sverige

Filed under: Bloggarnas värld

“En dag är några barn i en klass arga och ledsna på varandra. De säger elaka nedsättande saker både till varandra och bakom ryggen. Upprörda föräldrar ringer till skolan. Någon talar om mobbning. Vad har egentligen hänt? Barnen träffas utanför skolan, på fritiden, på MSN, på Playahead, på Lunarstorm. De chattar! Det är dagens sätt att umgås. I chattandet är allt tillåtet, tror de! På MSN kan man säga precis vad som helst till någon annan eller om någon annan eller sprida rykten om någon. Visserligen finns det lagar stiftade mot kränkande behandling, ryktesspridning och olaga hot, men vem kontrollerar att de efterföljs? Det är så lätt att uttrycka sig nedsättande om någon annan när man slipper se vederbörande i ögonen. Alltså, man öser på med allt man har på MSN. Och nästa dag i skolan fortsätter grälet, osämjan, elakheterna osv. Vem bär ansvaret?”
Eva Wikberg, rektor i Maria Elementarskola i Stockholm (på Merit Wagers blogg)

Uppdatering: Media Culpa har den bästa länksamlingen till Elitgate. Dock inga bloggar; så läs exempelvis Maltes inlägg med Errata-kommentarer.

Friday, February, 3, 2006

Tyra Banks och D:r Phil i slow motion

Missa inte Sigge Eklunds bildbloggande!

Dr Phil och Jenni som vill vara Mary-Kate
Tyra Banks om män med commitment phobia

Kolla, det är helt surrealistiskt!

/Gunilla

Friday, November, 11, 2005

Tingeling i San Francisco

Yeah, min kompis Yanling har börjat blogga! Kolla genast in hennes Kalifornien-travelogue med bilder här: Transplant 东拉西扯东成西就.

När jag fick för några veckor sedan fick höra att Yanling skulle åka (från Peking) till San Francisco, se bloggen, tänkte jag fara dit (från New York) men så blev det inte. Synd, för det är så kul att hänga med Yanling – vilket jag hittills “bara” gjort i New York och Stockholm.

Nå, nu har hon klarat av sådana fantastiska besöksmål som jag redan sett, som underbara Big Sur-kusten. Så då kanske vi tillsammans kan återvända och kolla in kusten i norra Kalifornien…eller om vi kanske ses i Peking härnäst, vem vet!

/Gunilla

Tuesday, November, 1, 2005

Mitt favoritblogginlägg i år, hittills

Filed under: Bloggarnas värld

Ah, det här är ett så fint, drömskt blogginlägg att jag inte ens kan läsa hela, det måste sparas på och läsas i doser:
Sigges blogg: “Bilder och miljöer som hela tiden återkommer i drömmar och dagdrömmar”

Amerikanska vischan, 60-tal i Prag, kolmileromantik…alla de miljöerna som jag känner igen, men inte skulle kunna beskriva. Bara berättelsen om bonden i Arkansas går längre än vad man kan förmedla i ett simpelt reportage. Kleinkunst, en fin fortsättning på Sigge Eklunds “stad–år”-lek (som jag inte hittar länken till…)

Och att mitt Stockholmshem ligger i Sagostaden…just precis vad det verkligen gör.

/Gunilla

Friday, October, 28, 2005

Häglund i högform

Filed under: Bloggarnas värld

Wow, här är Kjell Häglund verkligen i toppform, med ett elakt – kanske alltför elakt – lustmord på all blogg-hype:
Dagens Media: “Bokmässan blev slutet för bloggarna och Björn af Kleen”

Om det är sådana här texter han tänkt skriva som mediekritisk “afterwork-skvallrig underhållning” ser jag fram emot fler. Fast poängen med uttalanden om enskilda skribenters texter förstår jag inte.

Hej, Kjell, jag antar att du läser detta: Jag har i flera år haft din Resumé-krönika (från 1996, typ?) om galna stalker-frilansar på kylskåpet. Den är lysande som botemedel, när jag lider av hybris eller känner mig missförstådd av redaktörer som tackar nej till lysande förslag. Och som pièce de conversation på mediekompis-kalas. Och som “lycka till på nya jobbet”-hälsning till kompisar som blivit redaktionschefer! Så tack för den, också.
Så kom jag på att jag glömt svara på det där med Residences frilansarvoden. Jag återkommer till det, men tror tillsvidare mer på mina förnämliga källor om nivån på desamma. Sorry, Kjell. Men du har en poäng: bra texter ska vara bra och redaktören bestämmer til syvende og sidst.

/Gunilla






















Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Naoko M