Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Antar att ni alla redan känner till Silverfiskens blogg. Kolla in hur många kommentarer han får – och läs Oldies but Goldies, till exempel “Fyra ankor och en röv”!

Jag fascineras över att det är två så tydliga kategorier som brukar kommentera. Dels de svenskar som själva lever i exil, i Australien och annorstädes; dels de svenskar i Sverige som bara drömmer om att dra och som verkar använda en daglig dos av Silverfiskens glammiga liv som eskapism. (Well, alla förenas väl av att uppskatta hans språk, öppenhjärtighet och skojiga självdistans.)

Jag känner igen mig i det här om att vara envis, självständig och inte längta hem – och kärleken till brandstegar, ånga och tunnelbana i En why see.

Men att jobba i reklambranschen, det verkar bara vara helt bisarrt (och då ska ni veta att jag ägnade flera år av mitt liv åt att tro att det var det jag skulle göra av det)… Och att med svenska som modersmål skriva reklamtexter på engelska … jag förstår inte hur det är möjligt och är stum av beundran.

Nu ska jag ut i regnet och iväg på dinner party i Hoboken. Wish me luck (med tunnelbana och tåg)!

Jag har ägnat nästan hela dagen åt datorstrul. Inte kul. Pågår fortfarande. Lunch: nå’t indiskt med blomkål och potatis. Grått och regn ute. Återkommer när mina datorer blivit friskare. Ska på middag ikväll och är ledsen för att jag inte kunnat skriva klart en viss text dessförinnan! Det är roligare när middagsbjudningar blir belöningar för att man är klar med något, inte något som man smiter till fast man egentligen borde jobba (den lilla djävulen på min axel: “kom igen, det är lördagskväll, du kan väl skriva klart när du kommer hem från Hoboken i natt”).

/Gunilla