Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Jag skrev ju om Näringslivets medieinstitut (NMI) häromdagen. Nu undrar jag nästan hur man klarat sig utan dem förut. SvD:s användande av The Onion som källa till artiklarna om våldtäktsskandalen på Duke University, se NMI:s ifrågasättande här, är extremt pinsamt; tänk om det inte hade kommit fram! Synd att webb-reportern på SvD inte tagit chansen att förklara sig. Man undrar ju om det är vanligt googlande som ligger bakom att The Onion dök upp eller om det beror på något annat.

Uppdatering – nu finns en slags förklaring här. “Reportern var inne på CNN och blev länkad vidare till The Onion utan att märka det”.
Fantastiskt.

Men ännu underligare låter det som DN:s praktikant skrev om varför han inte kunde ange sina källor på NMI:s förfrågan – “eftersom de länkar som vi använder inte är allmänna”. Vad är det för hemliga länkar DN har tillgång till, ett eget Internet?

Uppdatering: Alla gillar inte NMI, tvärtom! Men, som sagt, deras agenda och metoder kommer att trigga fram motkritik.

Mer om försörjningsproblematiken i branschen – Lisa Förare Winbladh har “gone commercial!” Redaktör’n kommenterar här.

Total öppenhet, way to go. Själv är jag utsänd till North Carolina av just en kundtidning. På så sätt får ett reportage om amerikansk kamouflage-utrustningstillverkning indirekt finansiera kommande väldigt okommersiella reportage från Haiti, om opera och presidentinstallation och fattiga människor (som ni förstår finns det ingen, säger ingen, redaktion som liksom ber en åka till Haiti för att hålla koll på vad som händer där).

Uppdatering, apropå Redaktörns länkning hit: Jag kanske ska påpeka att jag väldigt sällan skriver för kundtidningar. Under de år jag frilansat kan de nästan räknas på ena handens fingrar. Återkommer med fler resonemang om detta.

/Gunilla

Jag är i USA. New York är inte USA. Jag befinner mig i North Carolina! Närmare bestämt i Lillington, en verklig håla (mindre än 3 000 invånare).

Uppdraget, ja … kan nog avslöja att det handlar om kamouflageutrustningstillverkning.

Får kämpa för att förstå folks sydstatsdialekt. Servitrisen på restaurangen Iguana kallade mig “sweetie” minst ett dussin gånger. Jag åt chili-soppa, entrecote och bakad potatis, och fick efter lite tjat även en sallad. Mitt hotell ser ut så här.

Annars i North Carolina: stora villor av McMansion-typ, pick up-truckar, tjocka människor, ändlösa rader av snabbmatsrestauranger, valskyltar för olika sheriff-kandidater. Man anar att det finns en massa vacker natur att kolla in i krokarna, men ser mest motorvägar – och träd, North Carolina är fullt av skogar. Fort Bragg (där Abu Ghurayb-rättgången hölls) ligger inte långt härifrån.

Och så träffade jag helt oväntat på en svensk adelsman från Helsingborg med en stilig Porsche, som jobbar med att kränga kamouflageutrustning och som blir Sveriges nye honorärkonsul i delstaten om en vecka!

/Gunilla

P S Författaren Agneta Klingspor skriver i Expressen Kultur om hur Magazine M förväntade sig att få material från henne, utan att betala. Såsom varande statusproletär blir jag ju inte direkt förvånad, och tycker det är bra att Klingspor tar till storsläggan. Men jag skulle gissa att Amelia & Co liksom tänkte sig henne som intervjuperson/tipsare, snarare än skribent att arvodera. Ibland är gränsen flytande.

(Jag var med om något liknande när jag i februari rapporterade från Haiti för SVT. Fick verkligen inskärpa att jag var där som frilansjournalist på egen bekostnad, för att rapportera om val och annat, för att få betalt; ändå blev jag misstänkliggjord av den som skulle bestämma om/vad jag skulle få i arvodel. Han antydde att jag inte skulle ha rapporterat själv, utan “bara” hade fått besvara studioreporterns frågor. Alltså att jag var med som intervjuperson. Men jag hade ju fått förbereda de svaren, och det hela byggde ju på att jag varit där som journalist i en vecka redan… Så till sist kom redaktören fram till att jag skulle få fakturera 2 000:– – till och med mindre än vad Sveriges Radio betalar för motsvarande “på plats”-rapporter! Har inte alls kommit mig för att ens skriva ut den.)