Jag önskar jag lyckades läsa New Yorker
Vassa eggen tycker att det får räcka med “svensk New Yorker-fascination” nu. Han syftar väl på den 20 000-teckensartikel av Marcus Wilhelmsson som nyligen publicerats i pappers-Resumé, och som fick honom att hoppas att “ingen skriver en artikel om New Yorker på flera år igen. Det kan bara inte vara värt tomheten skribenten rimligtvis måste känna efteråt” (haha, just det, en enorm tomhet är exakt vad man känner efter att ha pressat fram riktigt stora och krävande jobb!). Och på Martin Gelins – kanske ännu längre? – artikel i Sydsvenskan, inklistad i kommentarfältet här: The New Yorker-porr och porr i The New Yorker.
Tja, här blir det i alla fall ingen New Yorker-fascination. Bara av det pinsamma skälet att jag nästan aldrig läser tidningen. På sin höjd orkar jag skumma skämtteckningarna.
Jag började prenumerera på New Yorker i fjol – väl medveten om att man *bör* läsa den, och för att jag tänkte att det skulle bli av mer systematiskt än när man bara bläddrar i den sporadiskt på kaféer om jag fick den hem. Jag kom till skott med att skicka in prenumerationstalongen för att jag i februari i fjol för Journalisten intervjuade Seymour Hersh som är en av dess mer framstående medarbetare, men….
Det blir aldrig av att jag läser den. Den hamnar bara i en av alla jobbiga dåliga samvetes-högar av olästa tidningar, liksom alla andra magasin jag prenumererar på (fler och fler, dessvärre).
Så jag önskar verkligen att jag kunde vara lika fascinerad av New Yorker som Martin Gelin och Marcus Wilhelmsson, alltså att jag hade läst den så mycket att jag förstått grejen. Jag som älskar att hänga på Algonquin Hotel där blaskan startades. Och jag skrev lite om New Yorker som publicistisk institution och intervjuade en av dess redaktörer i samband med Hersh-porträttet.
Men…jag orkar visst bara vara fascinerad av The Economist. Som får bli mitt sällskap när jag nu retirerar till sängen (se föregående inlägg)… (Hoppas fortfarande på ork till kanelbullebak lite senare.)
/Gunilla
Marcus och Martins texter var jättebra. Men lägg till detta alla bloggar (inkl. min) och DN-artiklar som sådär en passant ska skriva om hur bra NY är… nä nu räcker det.
Comment by Lidbom — Monday, April, 10, 2006 @ 01:46:am
Haha, jag förstår om det kan bli mycket. Men både du och Annina kan vara lugna – från mig blir det i alla fall aldrig några referat till vare sig Vanity Fair eller New Yorker, tyvärr av fel anledning…alltså att jag knappt nå’nsin ids läsa dem. Har dessvärre slutat läsa såväl böcker som magasin, allt är bloggarnas fel. Och när jag börjar läsa igen ska det bli köttiga reportageböcker, tror jag.
/Gunilla
Comment by gunillakinn — Monday, April, 10, 2006 @ 07:02:am