Möte med mig själv
Ibland leder det ena till det andra. I juni skrev jag en artikel för TT som jag tycker blev riktigt intressant, om en backlash för nyttig mat i USA.
Ni vet, det har varit mycket snack om hur onyttigt det är med hamburgare och friterad mat etc de senaste åren, och McD och andra har lovat att erbjuda sallader etc. Men som man kanske kunde räkna ut har salladerna inte blivit några storsäljare – tvärtom har kunderna flockats till rekord-kaloristinna monsterburgare och allt vad de heter.
En av dem jag då intervjuade – kommer inte alls ihåg hur jag fick tag på henne, men gissningsvis via nätverket Profnet – heter Anna Lappé, och berättade per telefon synnerligen intressanta saker om hur mycket som händer på gräsrotsnivå i USA, med människor och föreningar som engagerar sig i att fler amerikaner ska få tillgång till god och bra mat. Hon bubblade av vad som i mina öron omvandlades till klockrena reportageuppslag – tja, och kanske en och annan Gourmet-kolumn – och sedan dess har jag beklagat mig över att det inte finns särskilt många bra fora för samhällsreportage om mat (inte för att det finns så många bra fora för samhällsreportage som inte handlar om mat heller). Mattidningarna är ju – helt förståeligt – mer för recept och kändiskocksintervjuer och prylar, än rep från koloniträdgårdar i den amerikanska slummen, d v s så’nt som jag tycker är kul att göra… Jag skulle också vilja skriva en längre och uppdaterad version av den där TT-artikeln.
Men jag letar vidare efter bra redaktionella utrymmen och finslipar mina idéer. Tror nog att svenskar är intresserade av att läsa om mat-debatten i USA – dels med skräckblandad förtjusning över “tjocka amerikaner” och andra bisarra matrelaterade företeelser, dels i vetskap om att amerikanska trender tenderar att hamna i Sverige rätt snart, även vad gäller mat. Jag har massor av finfina idéer om mat-/samhällsreportage, med fältarbets-möjligheter i Buffalo, New Orleans, Berkeley och lite andra ställen; hallå, alla redaktörer med rejäla inköpsbudgetar och tidningsutrymme, var är ni?!!
Nå, häromdagen lanserades Anna Lappés och Bryant Terrys nya bok Grub, och den är om möjligt än mer smockad med gunilliga uppslag. Jag blev inbjuden till deras lanseringsevenemang och upptäckte såklart att hon gick på SIPA ett år före mig. Small world, etc… Nya uppslag dök upp när jag pratade med andra som var där, t ex om saker som händer i Harlem. Mycket bra!
Efter Grub-efterkalaset på La Quintas takterrass hamnade jag på PS 450, mest för att jag inte kände för att åka hem.
Jag gillar att ha “möten med mig själv”, alltså möten om kommande arbetsuppgifter precis som man har på alla företag – fast det då blir med bara mig, och jag enväldigt kan bestämma tidpunkt och plats. Nu var tidpunkten sisådär tio på kvällen, och jag kände för att vara på PS450 i Murray Hill, det enda intressanta ställe i närheten av La Quinta som jag hittade i Time Out New York (just det, efter snart sex år i New York har jag äntligen lyckats köpa en guidebok om sta’n!).
Det visade sig vara mycket bra: ett ställe stort, stökigt och röjigt som en Finlandsfärja, fullt av svenniga fast ändå rätt tjusiga 30-somethings. Jag hade kanske storknat om jag skulle ha varit där i utegångar-syfte – är nog helt enkelt för gammal för sådant stoj – men nu var jag ju där för att ha ett arbetsmöte. Och det funkade perfekt, jag satt för mig själv i en lädersoffa och läste ett TIME-reportage som jag tänker planka (haha, jag säger inte vad det handlar om, utom att det kräver fältarbete i Silicon Valley) samtidigt som jag åt ljuvliga sparris- och lövbiffsrullader och taquitos och det stojades och stimmades omkring mig. Jag har alltid gillat att jobba sittandes på barer och kaféer. Anonymt och socialt på en gång, mycket bra arbetsmiljö.
/Gunilla
