Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Wednesday, March, 29, 2006

Fact check my ass

Här kommer en liten inblick i medievardagen här i New York. Nedan ser ni hur ett brev från en PR-ansvarig kan låta.

Bakgrund:
jag och en fotograf gör just nu ett jobb för en svensk resetidning, och fotografen bad om tillstånd att fotografera på en viss plats.

Vad som är konstigt:
att PR-agenter i New York alltid verkar tro att alla (jag) skriver på engelska (om det inte är så att just denna läser svenska, men det tvivlar jag på).

“We can accomodate this request. Please stop by the management office to pick up a press pass from either J or I. Can we receive location credit? Can you send me a copy of the article? I look forward to meeting you tomorrow. Do you need any additional information on the building? Can my PR agency fact check the article? Thank you.”

Jag vet inte hur det blir i det här fallet…..men det vanliga – när jag förklarar att “ähum, visst kan ni få kolla på texten, men jag skriver på svenska” – är att intervjupersonerna/PR-agenterna ser mycket besvikna ut.

Sedan begär de att jag ska översätta texten till engelska åt dem, varpå jag måste förklara att jag dessvärre inte är översättare. Då blir de sura.

/Gunilla

Saturday, March, 25, 2006

Inte riktigt back in business

Filed under: New York-dagbok

Tillbaka i New York: flera dagar av total inaktivitet – matförgiftning (från flygmaten!) – jetlag – utslagenhet – oföretagsamhet – leda – sömnsjuka – tillbragta under täcket.

Nu är jag turistvärdinna – jag och min bror har idag vimsat runt från South Street Seaport och Battery Park till Ground Zero, Chinatown, Soho och Chelsea. Jiao zi på Mosco Street i Chinatown – tio stycken för en dollar. Café Gitane, alltid lika ljuvligt.

Avslutning med fantastiskt Mozart-rekviem med The Stonewall Chorale!

/Gunilla

Monday, March, 20, 2006

Hejdå Stockholm

Filed under: Allmänt

Inte så mycket bloggat på sistone…men nu drar jag från Stockholm på ett tag, efter ett alltför kort besök. Sol!

/Gunilla

Friday, March, 17, 2006

Wifi nästan på min gata!

Filed under: Dagens kontor

Äntligen online!!! Café Edenborg, it is. Ni anar inte hur besvärligt det varit att inte kunna maila och surfa som jag är van vid. Och god chokladtårta har de också.

Uppdatering: ….och så spelar de Anna Ternheim och Antony and the Johnsons och Cornelis och annan bra musik!

/Gunilla

Wednesday, March, 15, 2006

Post-Esperanto: bokstavligen _on_ the road, mitt i natten

Kära vänner, om någon undrar så är jag i Stockholm men har fan ingen vettig Internetuppkoppling. Varför har ingen – hallå grannar, hallå kaféer i Gamla stan? – _gratis wifi-nätverk???
Tehuset Chaikhana tänker skaffa, och det är utmärkt, men idag?! Jag sitter och skriver detta sittandes ner _på trottaren_ i korsningen Döbelnsgatan/Kungstensgatan (efter en utsökt måltid på Esperanto, så jag borde väl inte klaga) och klockan är snart två på natten! Detta är inte civiliserat, jag har inte kunnat skicka mail på över två dygn (från Berns, där jag var i måndags, gick det bra).

Detta med wifi-bristen i Stockholm är den enda punkt på vilken jag gnäller om att det minsann är bättre i New York.

För övrigt så har jag varit på begravning i Örebro.

/Gunilla

Sunday, March, 12, 2006

Gejserutbrott

Filed under: Fältstudier

Här kan ni se mig i min nya, fina Islands-mössa, i väntan på nästa gejserutbrott!

Gunilla vid Stukkur, Geysir

Och här är gejsern Strukkur, som bubblar upp ur marken med sisådär tio minuters intervall:
Strukkur 1, Strukkur 2, Strukkur 3

Det är blott några få sekunder mellan bild 1 och bild 3.

Foto: Gunilla Kinn

Wifi-hotspot i Brattholt

Förresten, ja, det finns trådlös uppkoppling här på Hotel Gullfoss där jag bott i natt. Och det är bara ett vanligt enkelt turisthotell ute på vischan! Ganska coolt, men visar väl hur modernt Island är.

/Gunilla

Gunilla i Gullfoss

Mot all odds tog jag mig till slut ut på den isländska vischan. Det vill säga, jag skippade det heta lördags-utelivet i Reykjavik, trots att jag hade tajmat min ankomstdag lite grann efter detsamma (men man kan istället läsa om det i New York Times).

Eftersom jag var så trött efter att inte ha kunnat sova på planet från New York bestämde jag mig för att bara köra korta bitar, det vill säga att inte bränna upp till Akureyri på nordkusten. Och jag åkte iväg först efter att ha tagit det mycket lugnt i Reykjvavik under dagen, med kafé-, butiks- och loppmarknadsbesök.
De få snygga kläderna i isländsk design jag hann se, till exempel vackra linneklänningar, hade jag gärna velat köpa, men … det är just så dyrt här som det påstås, så det fick anstå. Jag gjorde dock några fynd av hemstickat, på loppmarknaden.

Det är verkligen inte riktigt säsong för Islandsresor – det var dimmigt och svårt att se något, och snö precis överallt. Det är antagligen lite smartare att resa hit på sommaren, när det månliknande lavalandskapet framträder i alla sin märkliga prakt – helst kanske på sensommaren, med annalkande höstfärger?

Men jag kom i alla fall till den uråldriga platsen för det gamla Alltinget, och lyckades sedan köra mot Geysir. Den vägen borde man ha haft jeep till – den var ungefär som den hålväg vi färdats på från Port-au-Prince till Gonaïves, om ni kan gissa hur den är (16 mil, tar fem timmar att köra), minus haitiska stråtrövare och tiggande barn, minus alla människor överhuvudtaget, minus glimtar av turkost karibiskt vatten emellanåt – men med snö och lavasten istället för lera … som jag vid något tillfälle körde fast i!
Min vana vid att ta mig loss ur snödrivor är ungefär noll, och jag bävade för att behöva skjuta igång bilen eller skotta loss den på något vis om jag verkligen skulle köra av vägen.

Till sist kom jag fram till asfalterade vägar och till Geysir, där det verkligen bubblar och kokar i marken. Coolt! Eller rättare sagt, hot!

Nu bor jag på hotell nära vattenfallet i Gullfoss, och funderar på om jag försöka hitta någon snäll islandshäst under dagen, eller försöka åka iväg till Vestmannaöarna. Hmmm…troligen tar jag det betydligt lugnare än så, och – efter att ha utforskat hotellets varmvattenspool – satsar på att bara kajka runt lite här på vischan, och mot kusten, för att sedan vända tillbaka mot Reykjavik och hitta någon schysst fisk- och skaldjursrestaurang. Kanske finns det lite vilt nattliv även på söndagskvällar.

/Gunilla

Saturday, March, 11, 2006

Halfway home

Om någon undrar så befinner jag mig i Reykvjavik, närmare bestämt på Kofi Tómasar Frænda.
Med tanke på det fantastiska vårvädret i New York igår borde jag ha stannat där en dag till eller två, men så funkar tyvärr inte flygbiljetter, så det var bara att åka, fastän jag inte alls ville. (Den märkliga sanningen är att jag nästan aldrig vill åka nå’nstans, utan bara vara där jag är – men när jag väl kommer iväg brukar det bli ganska kul.)

Jag damp ner på Keflaviks flygplats för några timmar sedan, utan att ha en aning om vad jag skulle eller ville göra – utom att jag insåg att jag borde hyra en bil och dra ut på vischan och liksom frottera mig med den isländska naturen.
Jag var lite inne på att försöka bränna iväg ända till Akureyri (på nordkusten) men kom till sist fram till att det nog får räcka med grundkursen i turism, i form av dagsutflykter från Reykjavik. Så jag ska kolla in gejsrar och grejer – och resterna av alltinget, såklart (på mitt gamla rese-tema “politisk turism”).

Men så långt har jag inte kommit ännu. Jag ville se Reykjvavik först. För att klara av överdådiga naturupplevelser tänkte jag att jag behövde en dos urbanism först, så nu sitter jag på ett halvbohemiskt kafé mitt i sta’n och intar frukost i form av Lúxus brauthkarfa (ni får tänka er vilken isländsk bokstav det ska vara istället för th) och en ljuvlig caffè latte.

Kofi Tómasar Frænda = Onkel Toms stuga på isländska!

/Gunilla

Friday, March, 10, 2006

Var kom torpederna ifrån?

Filed under: Mediekritik

Det är farligt att skicka iväg för långa texter. Min senaste nyhetstext var ungefär 900 tecken för lång, och då rewritar redaktörerna … så att man inte alltid vill kännas vid resultatet.

Här några exempel på formuleringar som inte riktigt kändes som “jag”:


Min rubrik:
“Förhandlingarna om FN:s MR-råd har strandat” (OK, den var trist, erkänner)
Utsänd rubrik: “USA torpederar svenskledd FN-reform”

Min text: “Flera FN-diplomater med mycket god insyn i förhandlingarna (…) har svårt att förstå varför USA krånglar.”
Utsänd text: “Flera FN-diplomater (…) som har mycket god insyn i förhandlingarna undrar om Bolton ens vet vad han talar om.”

Mening som smugit sig in i deskens text, oklart varifrån:
“Men USA försöker nu via Bolton att torpedera hela idén bakom Eliassons upplägg.”

Min version nedan…om någon är intresserad av vad jag gjorde på jobbet igår. Mycket fotarbete och spring i FN-korridorerna ligger bakom denna text, som bygger på en presskonferens /med John Bolton/, ett universitetsseminarium /om mänskliga rättigheter, med Mary Robinson m fl/ en telefonintervju /med Jan Eliasson/ samt bakgrundssamtal /med tre FN-diplomater (vars namn jag inte kan använda)/.

/Gunilla

Förhandlingarna om FN:s MR-råd har strandat

Ingen kompromiss tycks vara i sikte i FN-förhandlingarna om det nya rådet för mänskliga rättigheter. USA vägrar gå med på det förslag som den svenske diplomaten Jan Eliasson lagt fram.

-Det är ett besvärligt läge, kommenterar Jan Eliasson, som i egenskap av generalförsamlingens ordförande sköter förhandlingarna för en rad reformer inom Förenta Nationerna.
För två veckor sedan lade han fram ett förslag om ett nytt råd, som _ istället för den illa fungerande MR-kommissionen från 1946 _ ska granska hur FN:s medlemsländer lever upp till de mänskliga rättigheterna (MR).
Eliassons förhoppning var att förslaget skulle röstas igenom i sista minuten, innan MR-kommissionen inleder sitt möte i Genève på måndag.
Men det möte som skulle ha hållts i generalförsamlingen på fredagen fick ställas in, sedan USA begärt uppskov.
-Mitt förslag är universellt. Därför hoppas vi på ett universellt deltagande, säger Jan Eliasson.
-Jag vill ha konsensus.
Eliasson glädjer sig åt att hans förslag _ efter månader av förhandlingar _ har stöd från så gott som alla länder.
Tunga MR-organisationer som Amnesty och Human Rights Watch och FN:s generalsekreterare Kofi Annan har sagt att förslaget visserligen inte går så långt som de skulle önska, men att det är det mest realistiska.
USA anser dock att MR-rådet vore en tandlös halvmesyr och kräver nya förhandlingar.
-Vi vill ha riktiga reformer _ inte bara kosmetika, sade USA:s FN-ambassadör John Bolton på en presskonferens på torsdagen. Han antydde att de som skött förhandlingarna _ läs: Eliasson och hans stab _ inte lyssnat på USA:s önskemål; bland annat att enkel majoritet inte ska räcka, utan att länder ska röstas in i MR-rådet med 2/3-majoritet.
Bolton håller inte alls med de kritiker som hävdar att USA hamnat i samma läger som Kuba, som också är emot reformen.
Han pekar i luften med båda armarna: Där, långt bort åt ena hållet, befinner sig USA. Långt bort åt det motsatta hållet, är Kuba _ och alla de andra länderna är, menar han, någonstans i mitten.
-Vi vill ha en fjäril. De andra vill ha en larv med läppstift. Men Kuba vill inte ens ha någon larv! säger John Bolton.
-Om detta förslag röstas igenom lär det dröja innan det blir nya reformer. Vi vill ha en så bra MR-reform som möjligt, innan det är för sent.
FN:s förra MR-kommissionär Mary Robinson är kritisk mot USA:s linje.
-Skulle John Bolton vara mer för mänskliga rättigheter än jag och alla de MR-organisationer som stöder förslaget? Isåfall kunde USA ha stött de mer långtgående reformidéer som vi förde fram i fjol, säger hon.
FN-diplomater med mycket god insyn i förhandlingarna har svårt att förstå varför USA krånglar. De menar, att USA inte satt sig in i de många mekanismer som ska omöjliggöra för länder som begår övergrepp mot mänskliga rättigheter att ta plats i rådet.
-Länder som Sudan och Zimbabwe har kunnat ta sig in i MR-kommissionen med bara 28 länders stöd. För att komma in i rådet måste man ha stöd från minst 96 länder, säger en av dem som utformat förslaget.
-Vi undrar om USA har satt sig in i alla detaljer. Visst har vi lyssnat på USA, men det finns 191 länder som alla haft synpunkter.
Tidigast i nästa vecka kan förslaget gå till omröstning i generalförsamlingen. Som läget är nu skulle USA rösta nej, men Jan Eliasson hoppas fortfarande få med sig både Washington och John Bolton.






















Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Naoko M