Medie-cynism; exemplet Haiti
Gårdagens stora nyhet – OK, åtminstone här i Karibien! – var att valen i Haiti gick förhållandevis lugnt till, särskilt jämfört med förhandssnacket om utsikterna för “blodbad” (TT skrev t ex så, i en text baserad på nå’n Reuters-förlaga).
Valdeltagandet var högt och det blir troligen en mycket stor majoritet för René Préval i presidentvalet.
Att det inte blev upplopp eller oroligheter i Port-au-Prince – fast det _kan_ bli det, om det krävs en andra valomgång, vilket kommer att reta upp Prévals många anhängare – och vad som händer nu var något man skulle kunna skriva en eller annan text om.
Men…ville redaktörerna ha det? Nej. Min redaktör (ni får gissa vilket medium) ville ha en text till enbart “om det tar hus i helvete”, och när jag frågade en annan redaktör vid samma desk om vad det innebar rent konkret fick jag svaret “om de döda kan räknas tvåsiffrigt”.
Men, Newsweek är värre. Deras reporter här fick veta att hans redaktörer var intresserade av vidare rapportering enbart “om minst 50 FN-soldater skjuts ihjäl”. Vilket innebär att det inte blir mer rapportering från valet, eftersom det är helt osannolikt att något sådant skulle kunna hända.
Nå, där fick ni lite konkreta siffror på vad som krävs för att ett land ska ta sig förbi mediernas grindvakter…
Jag ska snart skriva en text som hamnar på Amnesty Press hemsida; återkommer med en länk.
/Gunilla
Intressant och skrämmande cynism!
Var det TT i Sthlm som krävde 2-siffriga dödstal för att publicera, eller?
Comment by Johan — Thursday, February, 9, 2006 @ 11:02:am
Tja, historien förtäljer ju inte vilken redaktion det var…
Men, låt mig förtydliga: det handlar i detta fall inte om “publicering eller icke publicering”, utan om hur mycket som krävs för att man ska ta pengar ur budgeten och köpa in ännu en frilanstext från någon (d v s mig). Särskilt om något dramatiskt händer på kvällen, sedan tidningarna back home in Sweden gått i tryck.
Skulle “bara några stycken” ha dött denna dag, till exempel, det vill säga ett ensiffrigt tal (utöver de som hade dött under dagen och som fanns med i min första text), hade det nog dykt upp något Reuters-telegram i alla fall…
Men visst är det så att det krävs blod, död och konflikter för att någon redaktör på allvar ska orka bry sig.
Idag träffade jag presschefen på FN:s Haiti-mission Minustah, och han var upprörd (”disgraced”) över att det var så uppenbart att de internationella medierna blev mycket besvikna över bristen på drama och upplopp etc på valdagen. Fastän det var det höga valdeltagandet och lugnet som var den riktigt stora (och faktiskt lite oväntade) nyheten.
Jag förklarade för honom, fastän han som gammal journalist såklart vet hur det funkar, att jag och mina kolleger var frustrerade som det var över bristen på hemmafronts-intresse för rapportering överhuvudtaget – och att intresset knappast ökade när allt bara visade sig rätt lugnt. So who could blame us för att önska lite drama – den enda chansen att väcka redaktörernas intresse… Jag är här helt och hållet på eget initiativ och egen bekostnad, men de journalister som blivit utsända av sina redaktioner känner säkert pressen att leva upp till förväntningarna….som ju handlade om att det fanns risk för ett veritabelt blodbad!
Så, det är business as usual i den cyniska nyhetsfabriken. Jag kommer att fortsätta redovisa redaktörers motiveringar till att tacka nej till stories av olika slag här på bloggen, lite då och då när andan faller på (och när jag kommer över känslan av att vara himla gnällig).
Och Newsweek? Tja, de kommer att köra en s k photo essay från Port-au-Prince någon av de närmaste dagarna. Kanske med en text om Minustah! Med finfina bilder av mästerfotografen Paolo Pellegrini. Så allt är inte bara elände.
/Gunilla
Comment by gunillakinn — Thursday, February, 9, 2006 @ 19:09:pm
Ja, du har rätt när du säger att det är cyniskt! Särskilt det där om att redaktionerna var besvikna över uteblivet blodbad.
Det vore dock intressant att fundera över varför vissa konflikter får daglig bevakning, trots att nästan ingen dör (eller bara några terrorister), som ex. mellanösternkonflikten.
Comment by Johan — Friday, February, 10, 2006 @ 11:00:am
Nej, låt mig förtydliga igen: det var inte redaktionerna som var besvikna över uteblivet blodbad! De var nog bara glada för att slippa ägna särskilt mycket utrymme åt Haiti. Det var alltså folk här på fältet som hade hoppats på lite mer action och drama (för att få mer plats åt stories). Kanske inget blodbad…
Visst kan man fundera över vilka konflikter i världen som bevakas och inte (det finns såklart otroligt mycket intressant skrivet om detta, av allsköns medieforskare, och det blev ju en debatt om det efter tsunamin). Jag ska inte gå in mer på detta här och nu, men just Mellanöstern-konflikten vet jag att utrikeschefer själva kan klaga över blir över-bevakad.
/Gunilla
Comment by gunillakinn — Friday, February, 10, 2006 @ 15:09:pm