Två märkliga män: Tore och Antony (samt lite dödskult à la Haiti)
Märklig man 1: Tore Håkansson!
Läs om honom här: DN Kultur - “En sökares resa”.
Otroligt, vilket liv! Please, ge mig boken i julklapp, någon. Bara titeln är ju fantastisk: “Mina första nittio år”.
Tore Håkansson låter för övrigt som en man som skulle uppskatta karibiska voodoo-flaggor, se föregående post. Och hans hem, med “magiska föremål” och “konstverk från alla världens hörn” låter som ett inredningsestetiskt ideal för mig att anamma. Plus att han varit knuten till Columbia University.
Märklig man 2: Antony Hegarty!
(Ser han inte ut som Emma Olsson på denna bild?)
Jag fortsätter tjata om Antony (kallad “dagens drag-gråtare” av Fredrik Virtanen den 6 november. Jag har nu hittat inte mindre än sex stycken låtar av honom på nätet, som jag spelar om och om och om igen…. Nu senast The Lake och Mysteries of Love.
Så sprött, vackert och äkta! Nina Simone med stråkar.
Om jag någonsin träffar Antony ska jag fråga hur mycket han ska ha för att sjunga på min begravning… (Oj, jag har visst blivit lite smittad av dödskult – så kan det gå när man är i Haiti och sitter omgiven av voodooflaggor och mystiska kultföremål, vilket jag gör just precis nu här på hotellet.)
Men jag är fortfarande ledsen för att jag inte kände till Antony and the Johnsons för flera år sedan, tänk så många mystiska konserter i East Village som gått mig fullständigt förbi. Och att jag missade konserten i Carnegie Hall i New York så sent som den 13 oktober! Man kan bli galen för mindre.
Leta genast reda på hans skivor och/eller MP3-filer så förstår ni varför! (Eller så får ni komma på min begravning.)
Oj, nu pågår värsta rap-på-kreole-maratonspektaklet här på gatan utanför hotellet! De använder väldigt skrälliga högtalare.
De enda som sitter jämte mig på verandan på detta gudsförgätna hotell är en vit man och två unga svarta pojkar, de senare kanske i nedre tonåren. Jag försöker klura ut om det kan finnas något legitimt skäl för dem att vara här tillsammans alls, men har ännu inte kommit på något.
Vi (=jag och chauffören Alex) åkte runt och letade efter något valmöte som jag skulle kunna skriva om, men det visade sig lättare sagt än gjort att hitta något.
Alex berättade att han hört ljud som lät som en massaker från Cité Soleil häromnatten. Han skyllde på FN-styrkan Minustah, vilket inte utesluter att det var en intern uppgörelse.
Så är det här i Port-au-Prince: fullt av rykten.
/Gunilla
P S Nu märker jag att de som gett ut boken av Tore Håkansson också råkar vara typ de enda som gett ut böcker om Haiti på svenska, lite märkligt!
