Poängen med att sitta på Hotell Olofssons veranda
Jag har försökt hålla igen med nya idéer till Haiti-reportage, mest eftersom vi ju fortfarande försöker sälja dem vi påbörjade i fjol och nu är här för att uppdatera.
Men förhoppningsvis “blir vi av med” åtminstone några av våra uppslag denna gång, så att vi (jag) vid nästa Haiti-besök kan sätta igång med lite nya grejer.
Och då gäller det att åka ut på vischan. Hittills har jag mest varit i Port-au-Prince/Pétionville, med turer till de två näst största städerna Gonaives och Cap Haïtien. Förvisso har jag färdats genom/över landsbygden – med flyg, jeep och tap tap-fordon – men icke gjort några reportage därifrån. Eftersom ett av Haitis absolut största problem är erosion och miljöförstöring måste just detta bli ett av mina teman då (i februari?). Därför har jag tänkt luska rätt på någon som exempelvis skulle kunna tipsa om intressanta trädplanteringsprojekt och liknande.
Så gissa vad som hände här på verandan alldeles nyss? Jo, den svenske kille som jag som hastigast blev introducerad för häromkvällen dök upp, och visade sig vara – miljökonsult för UNDP! Han är närmare bestämt svensk-algerier bosatt i Costa Rica (!) men har bott här i Haiti i cirka två år och kan enligt egen utsago det mesta om allt som handlar om miljöfrågor här, och hur det påverkar det haitiska samhället och ekonomin. Perfekt!
Inte nog med det, han ska dyka upp på samma expat-fest som jag ikväll (hos en cool danska som jobbar på World Food Programme) och har lovat att berätta allt om miljöförstöringsproblematik över drinkarna…
Jag måste alltså komma tillbaka i början av nästa år, för att ta tag i alla nya uppslag. Det finns ännu fler nya spännande Haiti-reportageidéer, som jag tyvärr inte kan berätta om offentligt utan att döda er … men en vacker dag, så!
/Gunilla
