Läs Martins blogg (om ni inte redan gör det); litterär fejk på Algonquin Hotel
Förutom att vara läskigt produktiv och spruta ur sig välskrivna och originella artiklar, reportage och porträtt om allt möjligt har Martin Gelin en av de mest ambitiösa bloggarna av dem jag brukar läsa (den andra måste vara Dick Erixons).
Idag har Martin skrivit om hur människor här och där använder litteratur mest som en ytlig accessoar, att läsande mest handlar om positionering och hur bokinnehav ofta är fejk.
Själv har jag med sorg konstaterat att jag på sistone nästan inte läst några böcker, mest bara underliga sajter och bloggar. Varken modern/samtida litteratur eller klassisk. Detta är inget koketteri utan något jag tänker på med en beklagande suck. Och det gäller ju inte bara böcker: Alla magasin och tidningar jag prenumererar på hamnar naturligtvis i sorgliga högar och pockar förgäves på uppmärksamhet.
Men jag läser i alla fall de där bloggarna i en härligt litterär miljö: återigen i lobbyn på Algonquin Hotel.
I The Oak Room intill övar en sångerska iförd stora papiljotter kabarénummer till levande musik! Man kanske inte riktigt är en samtida människa när man känner sig så hemma i sådana här ekpanelsförsedda miljöer, med stoppade fåtöljer, heltäckningsmattor, dämpad belysning och en klocka som slår varje kvart?
Kanske är jag en version av Tom Townsend, som Martin skriver om sålunda: “en charmig, men lite tragisk, karaktär, så desperat i sina försök att passa in i en annan värld än den han föddes till, eller var mogen för”…
/Gunilla
Men det jag inte fattar är hur dessa människor hinner skriva så mycket i sina bloggar, läsa alla böckerna och samtidigt leva!!?? Har de vunnit på Lotto? Har de inga vänner och ingen familj? Blir de aldrig så förkylda att de bara har snor i skallen? Vem är dessa ûbermänniskor? På vilken planet bor de? Och kan de verkligen berätta något som har relevans för mitt liv?
Ett mysterium.
Hälsningar
Den snoriga som inte ens hinner läsa bloggar
Comment by Karin Lilja — Tuesday, November, 22, 2005 @ 07:03:am