Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Ni som sett filmen Tolken (The Interpreter) vet hur snyggt det ser ut inne i FN:s huvudkvarter…i alla fall i de stiligaste möteslokalerna, som rummen för generalförsamlingen, säkerhetsrådet och Ecosoc. (Det är mindre snyggt i de grå korridorerna, de märkliga trapphusen och båsen på “back office”-kontoren.)

Alla dessa vackra rum kommer vem som helst i regel in i på en av FN:s guidade turer – faktiskt ett måste för alla New York-besökare.

Min favorit är egentligen själva entréhallen, för de skulpturala avsatserna, trapporna och rumshöjden. Men mest av allt gillar jag ändå delegatsloungen, som inte är öppen för allmänheten. Man kommer inte in ens med vanligt presskort, men jag har nyss lyckats lirka till mig ett “resident correspondent”-kort och räknas numera som “FN-personal”, vilket innebär att man kan gå lite vart man behagar.

Och hit går jag nästan jämt när jag är på FN, bara för att jag trivs så bra. Här finns en oslagbar, tidlös stämning med alla 50-talsmöbler, som ger en känsla av att det var exakt så här det såg ut när FN-byggnaden var nybyggd – vilket det nog också var!

Man kan sitta och skriva trådlöst uppkopplad här, med Queensborough Bridge i blickfånget till vänster och, just nu, bolmande franska diplomater till höger (jo, detta är ett av de få ställen i New York där de kan röka inomhus. Absolut ingen bryr sig om “no smoking”-skyltarna som sitter uppe överallt). För tillfället försöker jag tota ihop en TT-text om Inga-Britt Ahlenius.

Hennes kontor ligger på 35:e våningen och har utsikt ända mot Atlanten! Fast jag gillar ändå delegatsloungen bättre, som kontor betraktat. Här kan man få perfekt espresso macchiato och persikopaj eller, som nu när kaféet har stängt chardonnay och chips.

Det var här Nicole Kidman satt när hon hade sitt första deep talk med Sean Penn i ovan nämnda film. Kom och hälsa på; med “res corr”-kortet får jag ta in gäster!

/Gunilla