Dagens tack-men-nej-tack:
“Låter jättespännande,
men iv har dessvärre inte möjlighet att beställa.
vänl. X”
(kulturchef på morgontidning)
Tja, det var i alla fall ett snabbt svar! Det kom blott tio minuter efter att jag skickat ett utförligt synopsis om vad vi vill göra och varför detta är viktigt.
Jag är alldeles förstörd, efter att ha sett denna film: Aristide and the Endless Revolution. Aaaaaaaaaaaaaahhhhhhh. Jag tänker inte skriva här om vad den handlar om, den som är intresserad kan själv läsa mer om filmen på dess hemsida – men det handlar om så många viktiga frågor att jag inte kan fatta varför Haiti inte uppmärksammas mer i medierna. Ju mer man lär sig om La Question Aristide, desto mindre fattar man (jag).
Anyway, jag åker till Port-au-Prince på tisdag! Helt irrationellt, men så får det bli. Det vore ju bekvämare att stanna hemma, men a woman’s gotta do what a woman’s gotta do … hahaha.
Alltså: Haiti 29 november–6 december. Sedan direkt till Montreal, 6–11 december.
“Min” fotograf K som redan är på plats i Port-au-Prince skriver att risken för att bli a) kidnappad b) bestulen känns liten, och att det jobbigaste är all uppmärksamhet riktad mot honom som ensamresenär. Så jag får åka dit och bli hans body guard!
Här ett exempel på en tidning som inte bangar för att ha en resetext om Haiti. Citat:
“… as much as instability seems part of its national DNA, Haiti is an extraordinary and unforgettable destination, intense and sexy if not quite romantic, a sensory cocktail of jarring extremes.
Friends and sometimes strangers constantly ask if I’ll take them to Haiti the next time I go, and I sympathize with the spell that seems to grip them, because Haiti has an unmistakable allure, derived in part from Hollywood, Africa, voodoo, music and literature, cruelty, the primitive colors and rhythms of its folk culture, and the postapocalyptic future.”
(New York Magazine, våren 2004)