Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Kvällens arbetsplats I:

Lobbyn på FN:s stiliga byggnad, där United Nations Association of America, d v s FN:s vänförening i USA, arrangerade en mottagning inför en galamiddag inför FN:s förestående 60-årsdag.

Jag var där för att skriva en artikel för TT om den senare. Kofi Annan och Cherie Blair närvarade, samt – på middagen – åtminstone enligt länken ovan, Jan Eliasson och “international supermodel and fashion icon Liya Kebede” från Etiopien.

Temat för middagen var “global hälsa”, och lobbyn innehöll en utställning med fotografier som barn och ungdomar i bland annat Marocko, Ukraina, Indien och Uganda tagit på temat “Millenniemålen”. Så gott som alla gästerna var, i viss kontrast till de aids- och svält-drabbade kidsen på fotografierna, iförda smoking och svarta fodral med paljetter och annat prål.

Utom jag. Jag bar en rejäl jeansklänning som jag köpte i en dominikansk billighetsaffär i Washington Heights för $2.99 (en _jeansklänning_ för mindre än tre dollar!!!) i söndags. Men så skulle jag inte heller på den tjusiga välgörenhetsmiddagen.

Kvällens arbetsplats II:
Baren på Riingo, Marcus Samuelssons ställe, som jag gjorde ett reportage om för Vin&Spritjournalen häromåret.
Jag sitter här och skriver stipendieansökningar, elektroniska brev och lite annat, samt dricker äppel-martini och ett glas pinot grigio och äter wasabi-nötter. Mycket dekadent, fast jag tror att detta nu möjligen blivit ett bridges&tunnelers-ställe. (Bridges&tunnelers = icke-Manhattanites = loosers; sådana som bara går ut på helgerna.)

Märkvärdigt att jag är mer produktiv i en bar än hemma! Men så är det. Det säger inte mycket, men något.

/Gunilla

Här kommer några informativa godbitar från gårdagens möte med Andrew Rosenthal, New York Times’ biträdande redaktör på debatt- och ledarredaktionen. (Jag och ett tiotal andra registrerade hos New York Foreign Press Centre var där på studiebesök.)

…om Judith Miller-fallet (den underliga storyn som man kan läsa om på svenska här: DN 16 okt: “Mystiken tätnar kring CIA-läckan”):
“Som redaktionschef får man inte välja vilka journalister man ska skydda. I det här fallet verkar det som att de i ledningen inte riktigt visste vad det var de skyddade. Jag gissar att hon aldrig kommer att jobba här igen.”

…om förhållandet mellan reportrar och chefer (också apropå Judith Miller):
“Vi backar upp våra reportrar i alla lägen, men vi förväntar oss då också att de följer tidningens regler.”

…om grävande journalister (gissa vad, också apropå Miller):
“Reportrar som sysslar med undersökande journalistik är lite underliga. De bara är det! De använder skumma metoder för att få fram information och är inte alltid oantastliga.”

…om New York Times bevakning och varför “typiska Times-läsare” slutar prenumerera när de flyttar ut till villaförorterna:
“Vi kunde vara bättre på att bevaka världen utanför Manhattan. För att vara mer exakt, världen utanför Upper West Side. För att vara mer exakt, världen utanför postnummerområdet 10024.”

…om löneläget på tidningen (svaret på frågan “Vad tjänar en reporter som är cirka 35 år och har jobbat hos er i 5–6 år?”):
“De tjänar cirka 100 000 dollar om året. På Washington Post och Los Angeles Times är det ungefär samma. Men om de går till Wall Street Journal får de 120 000. Och på TV kan de få tre gånger så mycket.”
(Här vred sig såklart alla vi ytlänningar runt bordet som maskar, av avundsjuka och missunnsamhet! Själva tjänar vi en bråkdel av ovanstående, men försöker leva i samma dyra stad och upprätthålla samma levnadsstandard….eller kanske inte. Sorry, jag vet att jag lovat att sluta med frilansproletärt gnäll! Ingenting hindrar mig att söka jobb på Wall Street Journal…/GK)

…om New York-borgmästaren Michael Bloombergs partitillhörighet:
“Bloomberg är inte mer republikan än John Kerry! Han var här på redaktionen häromveckan, och jag ville fråga honom: “Kan du säga _något_ som är republikanskt?”!”

…om att inte ge läsarna vad läsarna vill ha:
“Det är en del av vår policy att tvinga folk att ta del av det vi skriver. Det ska vara lite smärtsamt att läsa The Times, hehe!”

…om varför det börjar bli nödvändigt att ta betalt för innehållet på nätet (som genom Times Select):
“Det kostar 250 miljoner dollar om året bara att driva redaktionen. Någonstans ifrån måste intäkterna komma. Den dag man kan stoppa datorn i fickan och läsa var som helst är det kört för papperstidningarna. Skulle tro att vi bränner 200 miljoner dollar bara i Bagdad.”

/Gunilla

OK, nu börjar exemplen som jag efterlyste i föregående inlägg poppa upp…

Media Culpa om Magnus Helander i Resumé
Ted på Martin Gelins blogg om Fredrik Virtanen i Aftonbladet

Vad gäller Virtanen så är väl den mest uppenbara rip-offen den eviga avskedsfrasen “Bara i New York, barn, bara i New York”, som ju är plankad från hur Cindy Adams skvallerkrönikor i New York Post avslutas, dock på engelska: “Only in New York, kids, only in New York”.

Men det är nog inte en plankning, utan snarare en s k hommage, eller vad? Så skulle jag nog se på just den saken. Hmmm…bloggkollegerna på Stockholm Spectator verkar inte tycka så.

Kom med fler exempel på krönikeplankningar, plagiat och slapp research, tack! (Förresten, Gudrun Schymans plagierade ledarkrönika i Kristianstadsbladet verkar inte ha nämnts i sammanhanget på sistone. Konstigt, eftersom insatser av bl a Jayson Blair, Maria Carlshamre och Jan Gradvall dammats av i diverse bloggkommentarer. Men jag vill se *nya* exempel.)

/Gunilla