Lyxen att vara alumna I
Den största lyxen med att frilansa är friheten att göra precis vad man vill utan att behöva be någon annan än sig själv om lov.
Som idag, när jag kan besöka det ena intressanta evenemanget efter det andra, bara för att jag känner för det.
Nu är det dags att knalla över från nedan nämnda diskussion om städers attraktionskraft på SIPA till Law School. Mary Robinson – som till sitt långa CV kunnat tillfoga en professur på SIPA och en styrelseplats på Earth Institute och därför ofta syns på Columbias campus – talar på sitt vanliga tema, nämligen detta: “A Human Rights Approach to Globalization: Does It Make Any Difference?”.
Och förutom att det finns hur många intellektuella sammanhang som helst här på campus att ta del av, alltid alldeles gratis, så har de den trevliga vanan att ständigt arrangera “receptions”, för det mesta bekostade av någon donator eller sponsor eller annan mecenat. I nio fall av tio – nej, i tio fall av tio – åtföljs toppföreläsningarna, seminarierna, och debatterna av mingel med vin och snittar eller, som idag, fruktspett, små munsbitar och massor av ost.
Det närmaste jag har kommit något sådant på Stockholms universitet var väl när de bjöd på te ur samovaren på Slaviska institutionen.
/Gunilla
