“First Friday” på Guggenheim
Karen nöjde sig inte med att dra med mig på konsert (som för övrigt var underbar). Efteråt visade det sig att hennes dolda agenda var att vi skulle åka på klubbkväll på …Guggenheim av alla ställen. Jag blev smått överraskad och lite arg, eftersom jag hade klätt mig helt annorlunda om jag vetat … men jag bör vara glad och hänga på när någon vill ta med mig på något skoj, intalade jag mig.
Det var ett ganska bisarrt evenemang. Frank Lloyd Wrights spiralformade byggnad, där man som besökare långsamt rör sig uppåt, är ju alldeles fantastisk – men de utställningar jag sett på Guggenheim har ofta varit rätt trista och inte alltid matchat byggnadens storhet.
Men nu var det bisarra kontrasten mellan klubbkids dansandes mitt på golvet och storögt strövandes runt i precis hela museet å ena sidan och den fantastiska konsten å den andra: allt från spröda gyllene medeltidsikoner och oljemålningar av vinterklädda bönder och köpmannafamiljer till avantgardist-konsten från 10-talet, rosig arbetarrealism och Ilja Kabakovs 90-talsinstallationer högst upp i spiralen. Undrar om de ryska konsthistoriska institutionerna som lånat ut de cirka 250 verken fått veta att de skulle hänga i en partylokal?
Själva partyt var rätt trist (Karen var en av de få som klätt upp sig; hon såg fenomenal ut i en mörkblå 20-talsklänning av satin och höga svarta stövlar och en snyggt kammad frisyr!) men konsten var fantastisk! Jag fick flashbacks från mina studier i ryska för 15 (!) år sedan, särskilt Per Arne Bodins entusiastiska föreläsningar om ikonostatens estetik.
/Gunilla
