Liten Harlempromenad
Jag har känt mig allmänt låg och overksam hela dagen – eller hela veckan, faktiskt – men så fort jag kom ut i friska (hmmm…inte så friska, kanske) luften här i Harlem så blev allting alldeles underbart.
Det regnade, så jag fick låna ett paraply av vår portvakt Benny, eller vår super-intendent som det heter på amerikanska, men bara på den lilla promenaden till bokhandeln så vinkade ett antal Harlemites och sade hej.
Inte alla, men det räcker ju med att några stycken hälsar vänligt på gatan så blir jag glad. Som vanligt försökte ett gäng västafrikanska kvinnor locka in mig på hårflätning, men…..nej tack.
I bokhandeln köpte jag boken Beloved Harlem; a Literary Tribute to Black America’s Most Famous Neighborhood som ju bara måste vara läsvärd. På väg hem köpte jag sådant-som-alltid-måste finnas-hemma – mjölk, Tropicana apelsinjuice och jordgubbsglass – och pratade med en av mina jemenitiska deli-handlare. Det var tre minuter kvar av ramadan-fastan för dagen, så han var alldeles vimmelkantig.
Det nya för dagen var ett gatustånd som sålde varm mat, i det här fallet stekt kycklingfilé med starka såser. Har inte sett det i de här kvarteren förut. Överhuvudtaget är det mycket som säljs på gatorna här: gangsterromaner, rökelse och ananas på pinne.
Nu ska jag knalla upp till Miller Theatre och se en konsert med George Antheil-kompositioner. Vad nu det innebär, men min kompis Karen som lockat dit mig säger att George Antheil (1900–1959) var väldigt snygg och det var därför hon ville gå dit!
/Gunilla
