Gunillocentrism – web diary of a freelance journalist

Åter på Society… De spelar Ashes to Ashes och skön avslappnad soul. Jag läser The Economist och går igenom reseräkningar (i alla fall är det planen att börja med det snart…)

Jag har saknat en svensk motsvarighet till det alltför användbara ordet “procrastinator”. Nu hittade jag i dagens New York-Metro ett ännu mer användbart uttryck: “procrastinator instigator”, om skvallerbloggen Gawker, Manhattan Media News and Gossip.

Snart: Top of the Rock, Rockefeller Centers nya art déco-utsiktsvåning! Jag ska skriva en notis om det för SvD:s reseredaktion. Och sedan: Halloweenparad med New Orleans-tema i Greenwich Village!

/Gunilla

Nu vet jag var jag ska skriva min bok om Harlem: på Harlems kaféer. Inte hemma. Man får mer gratis om man är omgiven av folk. Kanske kan man smyglyssna på en och annan konversation.

Idag sitter jag på det trevligaste kaféet, Society som ligger på min boulevard (Frederick Douglass) fast 13 gator närmare Central Park.
Här brukar inte vara så mycket folk, men idag var det fullt och minst 15 personer sitter och jobbar på sina bärbara datorer!

Och jag upptäckte att Harlem begåvats med magasinet Uptown. Häromåret träffade jag de redaktörer som skulle starta den, men jag kunde aldrig gissa att den skulle bli så … glassig och tjock. Kul! De ska också få vara med i boken.

/Gunilla

Det rasar en debatt om vad TT ska vara bra för. Kolla till exempel Resumés artikel här. Kommentarerna innehåller tyvärr så många missförstånd och faktafel att jag inte orkar kommentera dem här – jag hoppas någon på TT kommer med en propagandaoffensiv och rätar ut alla missuppfattningar.

Fast, ett exempel: det sägs i diverse bloggar att TT “bara snor och skriver om Reuters- och AFP-telegram”. Men det är ju just det som är poängen! TT har avtal med Reuters och AFP om att bearbeta deras texter för den svenska marknaden. En slags generalagentur (min beskrivning), med andra ord. Inget knyckeri.

Det här med att Pia Skagermark i Resuméintervjun påstår att TT:s utrikestexter inte har förstahandskällor är ganska komiskt. Jag *försöker* att ha förstahandskällor i så många av mina texter som möjligt – d v s egna intervjuer med forskare, ledarskribenter eller andra som kan kommentera t ex ett inrikespolitiskt skeende i USA eller USA:s strategi i Irak – och någon sådan ambition ser jag tyvärr inte alltid spår av i DN:s utrikestexter.

Lycka till! säger vi väl till Pia (som en korrespondentkollega till mig sade) om hon tror att DN ska kunna greja förstahandskällor på egen hand med dem som bestämmer här i världen. Visst, sådana kan de få direkt från Reuters, AP och AFP; antar de abonnerar på minst två av dessa. Fast säger de upp avtalet med TT får de vackert greja översättningarna själva…

Men, men … jag ska inte ta TT i försvar offentligt, det får de sköta själva.

Jag kan dock inte låta bli att här kommentera att svenska journalister ofta är snåla med att ge TT credit. TT tycks betraktas som gratis bakgrundsresearch.

Min nyhet om att så många svenska företag fanns med i rapporten om Olja-mot-mat-programmet tror jag inte någon gav TT (eller mig) credit för, trots alla uppföljningsmöjligheter det gav Sveriges alla nyhetsredaktioner hela fredagen.

Sveriges Radios reporter lät till exempel i Morgonekot som om han själv hade fått listan med de svenska bolagen utplockade av Paul Volcker på plats i generalförsamlingen i New York, och så var det ju inte riktigt. Den sammanställdes av mig och kom till Washington via TT, lagom till morgonsändningarna.
På Dagens Industris hemsida såg jag en klatschig rubrik i stil med “di.se har listan!”. Men det var såklart min/TT:s lista de publicerade (vilket angavs, det står ju oftast ett litet “TT” kvar längst ner även när de stryker ens byline) utan egen bearbetning. Man undrar varför deras NY-korrespondent inte var mer på hugget och kom till presskonferensen när nu en massa företag skulle outas…men vad vet jag, han kanske är på resa…

Dessutom: Jag misströstar när journalister knycker TT-formuleringar _rakt av_ utan att ens försöka skriva om minsta lilla.

Ett färskt exempel (apropå debatten om plankningar och stölder…):

TT (av en deskreporter i Stockholm), torsd 21.36:
“Mitt i härvan finns två svenska industriklenoder, verkstadskoncernen Atlas Copco och lastbilsjätten Volvo, som är två av sex internationella storkoncerner som pekas ut som misstänkta.”

N24 (av en deskreporter i Stockholm?), fred 10.45:
“Mitt i härvan finns två svenska industriklenoder, verkstadskoncernen Atlas Copco och lastbilsjätten Volvo, två av sex internationella storkoncerner som pekas ut som misstänkta.”
Ur denna text: N24.se: ”FN borde ha varnat oss”.

Den rewrite som skett här är alltså att “som är” strukits. Ingen hänvisning till TT. Det är säkert ett rent förbiseende, men…symptomatiskt.

Jag frågade min Stockholmskollega på TT om han tyckte det var OK – och han svarade att han är så van vid att få sina formuleringar knyckta ord för ord att han inte längre bryr sig. Det finns nog många på TT som kan ge liknande exempel.

OK, vi tar ett till.

Vad hindrar GP:s reporter från att i sin artikel peta in ett “enligt TT” efter detta citat:
- När Saddam Husseins regim införde avgifter och pengar under bordet dök det upp bulvanföretag och internationella handelskoncerner som var beredda att syssla med dessa olagliga betalningar, sa utredaren Paul Volcker på en presskonferens på Manhattan.
Citat hamnade givetvis i Göteborg via TT (efter att ha passerat Harlem). Kanske ska man välvilligt tolka det som ett bevis på TT:s höga trovärdighet, att reportrarna inte tycker att det behövs någon brasklapp, liksom…utan att de förutsätter att jag citerade Volcker korrekt.

(Nå, denna GP-artikel upprepar flera gånger ett fel som var mycket vanligt i den svenska medierapporteringen om Oljamotmat-programmet, så kanske är det lika bra att den får stå för sig själv. Felet är att kalla utredningen för “FN:s”/FN-rapport/FN:s utredare etc. Utredarna blir _inte_ glada när man påstår att de jobbat för FN, fastän de tillsattes av FN! Här kan man läsa mer om detta…)

Nu har jag gnällt så mycket att det blivit hög tid att gå ut i höstsolen i Central Park! Vädret idag är fabulous!

Gunilla

Dick Erixon skriver idag på sin blogg att Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ger för mycket (nyhets)plats åt att skriva om CIA-läckan i USA, det vill säga att det nu väckts åtal mot Lewis “Scooter” Libby.
Han antyder, att de svenska tidningarna blåser upp något som skulle vara “en bagatell” i amerikansk inrikespolitik, i syfte att misskreditera George Bush.

Som för att understryka att det är svenska medier som blåst upp saken ger han en länk till en mycket kort AP-notis, som om det var den nyhetsvärderingen som gällde utanför Sverige…

Sorry, Dick, men detta är ingen bagatell här i USA – utan faktiskt hur stort som helst i precis alla medier. Vilket du givetvis vet eftersom du har stenkoll på amerikanska webbplatser. Och alla bedömare utgår från att den bara kommer att växa vidare.

Det vore väl tjänstefel om svenska journalister inte förklarade en del av den komplicerade storyn för sina läsare. Härvan har pågått här i två år, men själv fick jag skriva om det först igår (för TT). Inte kan man väl säga att den är direkt över-rapporterad i Sverige (ännu, kanske är bäst att tillägga).

Mediekritiker som Erixon och Roland PM tillför ofta intressanta perspektiv till debatten. Men de gör misstag när de ständigt utgår från att Washington-korrespondenterna sysslar med förtäckt opinionsbildning, när det i själva verket handlar om professionellt journalistiska bedömningar.

/Gunilla Kinn

P S Här kommer ett lästips till alla som är intresserade av hur amerikanskt beslutsfattande fungerat de senaste åren, apropå maktdelning och sådant som står i konstitutionen…
Se Lawrence Wilkerson, Los Angeles Times: “The White House Cabal”, ett intressant inlägg av Colin Powells förre stabschef (som jag refererade i min TT-artikel om Libby och kretsen kring president Bush).
(Förresten, “cabal” kan enligt mitt engelsk-svenska lexikon översättas med klick, junta eller anhang. Hade Erixons tes stämt, att alla svenska journalisters mål i livet är att smutskasta Bush hade jag utan tvekan valt ordet “junta”…)

“Jag vill bli chef för Folkhälsoinstitutet – och ägna mig åt att rekommendera folk goda viner, bra krogar och schyssta ost- och fiskbutiker.”

Henrik Alexandersson, den 26 oktober 2005 kl 16.30 i kommentaren här

Wow, här är Kjell Häglund verkligen i toppform, med ett elakt – kanske alltför elakt – lustmord på all blogg-hype:
Dagens Media: “Bokmässan blev slutet för bloggarna och Björn af Kleen”

Om det är sådana här texter han tänkt skriva som mediekritisk “afterwork-skvallrig underhållning” ser jag fram emot fler. Fast poängen med uttalanden om enskilda skribenters texter förstår jag inte.

Hej, Kjell, jag antar att du läser detta: Jag har i flera år haft din Resumé-krönika (från 1996, typ?) om galna stalker-frilansar på kylskåpet. Den är lysande som botemedel, när jag lider av hybris eller känner mig missförstådd av redaktörer som tackar nej till lysande förslag. Och som pièce de conversation på mediekompis-kalas. Och som “lycka till på nya jobbet”-hälsning till kompisar som blivit redaktionschefer! Så tack för den, också.
Så kom jag på att jag glömt svara på det där med Residences frilansarvoden. Jag återkommer till det, men tror tillsvidare mer på mina förnämliga källor om nivån på desamma. Sorry, Kjell. Men du har en poäng: bra texter ska vara bra och redaktören bestämmer til syvende og sidst.

/Gunilla

Jag har blivit alldeles stirrig av all nyhetsrapportering! Här är det skarpa lägen hela tiden, med CIA-åtal i Washington, Harriet Miers-avhopp – och egna framdragningar av svenska företag i Olja mot mat-härvan. Jag som skulle ägna mig åt att skriva Grönlandsreportage och Gourmetkolumner och radioklippning…och så skulle jag vilja gå ut i höstsolen, som plötsligt dök upp här.

Well, well, det är lite roligt att faktiskt ha satt den svenska nyhetsagendan åtminstone under en dag. Alla därhemma uppmärksammar de svenska företagen! Synd bara att ingen ger vare sig mig eller TT cred för detta, men…det är i alla fall skönt att själv slippa göra uppföljningarna.

Nu kommer snart CIA-åtalet! Där kan jag nog inte dra fram några egna vinklar, tyvärr.

/Gunilla

Min lilla eftermiddagsundersökning gav nedanstående resultat. Se även texten i föregående postning. Rubbet lär väl snart skickas ut av TT..!

/Gunilla

Miljoner dollar från svenska bolag till Saddam?

Här är bolagen med mer eller mindre stark svensk anknytning, som pekas ut i Olja mot mat-rapporten för att ha betalat otillåtna avgifter. Sammanlagt handlar det om knappt sex miljoner dollar.

• ABB-koncernen: sju dotterbolag, i Frankrike, Österrike, Turkiet och Jordanien _ totalt 638 126 dollar ***)
• Atlas Copco Airpower, Belgien: 1 305 515 dollar *)
• Mölnlycke Health Care, Belgien: 42 842 dollar **)
Dessa bolag står i rapporten angivna som registrerade i Sverige (i praktiken kan representanter utomlands ha agerat):
• ABS Pumps International, pumpsystem: 13 992 dollar **)
• Astra Zeneca, läkemedel: 162 571 dollar **)
• Ferring (även Tyskland), läkemedel: 528 233 dollar **)
• Middle East Skan Consulting and Trading, ambulansdelar m m: 1 431 122 dollar **)
• Nordcell, sulfat: 131 340 dollar *)
• Otto Bock, sjukvårdsutrustning: 683 231 dollar **)
• P T E C, apparatur för oljeindustrin: 36 724 dollar **)
• Pertén Instruments, laboratorieutrustning: 46 169 dollar **)
• Saab Tank Control (även Bahrain): 492 636 dollar
• Svedala Arbrå, stenkrossar: 17 993 dollar **)
• Thor Products + Thor Trading, apparatur: 122 007 dollar **)
• Volvo Construction Equipment Group Int’l AB (även Jordanien), fordonsdelar: 317 336 dollar **)

Dessutom hade Scania France samt Sverigeregistrerade Scania CV och Atlas Copco CMT kontrakt för fordonsdelar respektive vattenrening, där “transportavgift” krävdes av Irak _ men ingen uppgift om att sådan betalats finns.

*) Har besvarat kommissionens förfrågningar, och förnekar otillåtna betalningar.
**) Har ej svarat.
***) Ett av sju bolag har svarat.

OK, här kommer dagens nyhet (byggt på torsdagens stora nyhet, som jag delvis medverkade till, om att Volvo och Atlas Copco figurerade i Oljamotmat-utredningen). Mer info kommer snart.

/Gunilla Kinn

Fler svenska företag pekas ut i Irak-muthärvan

Ett antal bolag med svensk anknytning pekas ut i rapporten om Olja för mat-programmet. Enligt den oberoende utredningen har företagen gjort otillåtna betalningar, som hamnade i den irakiska regeringens fickor.

New York

Inte bara belgisk-registrerade dotterbolag till Volvo och Atlas Copco tas upp i den rapport som presenterades på torsdagen.
Dotterbolag till ABB, Saab och Mölnlycke, samt Astra Zeneca, Atlas Copco, Scania och flera mindre företag med säte i Sverige nämns. Det visar en genomgång av rapportens bilaga som frilansjournalisten Gunilla Kinn gjort.
Totalt listas 2 200 bolag från stora delar av världen, under rubriken “faktiska och planerade otillåtna betalningar genom kontrakt för humanitära varor”.
Det motsvarar knappt hälften av de företag, som på något sätt ingick i Olja för mat-programmet. Detta gick ut på att Irak 1996-2003, under tiden för FN-sanktionerna, fick köpa mat och läkemedel för pengar från försäljning av olja.
#Fakturapåslag
När programmet pågått i knappt tre år började Saddam Hussein och hans regim manipulera systemet, genom att ta ut olika avgifter _ ungefär 10 procent på fakturorna. Totalt fick de på så vis in motsvarande 7,7 miljarder kronor.
Atlas Copco Airpower och Volvo Construction Equipment används som två av 23 fallstudier i rapporten, för att visa hur transaktionerna kunde se ut.
Enligt utredarna innebär det inte att de företag som pekas ut har handlat kriminellt, men det innebär att de ingått i Saddam Husseins system _ “en pakt med djävulen”, som de kallar den.
Rapporten målar upp en bild av en kultur där de inblandade parterna visste att de var tvungna att delta, för att få köpa olja eller sälja läkemedel eller matvaror, och som FN:s instanser inte lyckades kontrollera.
Amerikanska, brittiska och japanska bolag fick inte köpa irakisk olja, eftersom Saddam Hussein valde köpare från länder han hoppades få stöd av i FN:s säkerhetsråd: Ryssland, Frankrike och Kina.
#”Vi visste inget”
Samtliga företag har kontaktats för att ge sin bild, men inte alla har svarat på utredarnas förfrågningar.
-Svaren vi fått har varierat _ från total förnekan till komplett erkännande, sade Paul Volcker, ordförande i den oberoende utredningskommission som tillsattes av FN 2003 för att reda ut muthärvan.
-De flesta svarade att de inte kände till betalningarna.
Flera av de företag som pekats ut har tvivlat på dokumentationen från Irak. Men enligt utredarna var den grundlig, eftersom Saddam Hussein krävde det av sina tjänstemän.
De flesta företag i rapporten är från Ryssland, Frankrike, Italien; Jordanien, Egypten och andra länder i Mellanöstern, samt i Asien.
Den största summan kom från ett malaysiskt bolag, Mastek, som ska ha betalat mer än 10 miljoner dollar under bordet till det irakiska oljebolaget Somo 2001-2002.

Kolla här: U.N. Investigation Details Kickbacks Paid for Iraq’s Oil - New York Times

Jag sitter mitt i bilden, med hästsvans, alldeles till höger om övre högra hörnet på skärmen till vänster!

Gunilla